I grund och botten är jag inte orolig. Men någonstans långt inne kan jag inte låta bli att vara det. Orolig för vad som skulle hända om Sverigedemokraterna på riktigt släpps in i finrummet och får vara en del i den regering som Ulf Kristersson så desperat vill ha. Jag tror att Ulf är villig att bilda vilka pakter som helt, om så med djävulen, för att få titulera sig som just statsminister. Så desperat är han.
Han är också en av anledningarna till varför jag efter att ha röstat på Moderaterna i mer eller mindre hela mitt liv, istället valde att hålla fast min röst på Centerpartiet som jag började rösta på från och med valet 2014. Han är inte personen jag hade köpt en begagnad bil av, om man säger så…
Jag tror nämligen inte att Kristersson är bra för någon mer än han själv. Jag tror heller inte att han är bra för oss homosexuella. Det är absolut detta jag är mest orolig för. För om någon hade kunnat slänga oss bögar, transpersoner och flator under bussen, så är det just Ulf Kristersson.

Men låt mig först säga att jag tror inte Ulf Kristersson är direkt homofobisk av sig. Men jag tror – eller vet – att han och de megafon-politiker som finns där ute går igång på att elda massorna. Om massorna går igång på att man skyller på invandrare, islamister, tiggare eller vad det nu må vara, så är det just det massorna får. Det blir syre till elden. Det är hatet som dessa personer lever på. Det hatet kan ta folk oanat långt.

Så när någon av dessa partiers megafoner märker att de får gehör när de säger något nervärderande om homosexuella, så kommer de fortsätta med det. De kommer elda på om bögar, flator, ickebinära och transpersoner för det ger klick, likes och engagemang. Även om Sverige kommit långt i HBTQ-frågor så är vi aldrig tillräckligt långt för att några galningar inte skulle kunna vända opinionen igen. Att sakta få med sig sin svans av gaphalsar som faktiskt håller med. Innan man vet ordet av kommer någon mätning som säger att 10% av folket har “något emot” homosexuella. 10 kan bli 15, kan blir 25 och plötsligt tycker fler att just homosexuella inte bör ha de rättigheter de har. Varför ska de få gifta sig eller skaffa barn? De är ju alla pedofiler och sodomiter!

Att denna utveckling just nu sveper ut över främst forna Östeuropa är för mig väldigt skrämmande. -Även hatmordet av en homosexuell man i Barcelona för bara någon vecka sedan gör att varningsklockorna ringer för var världen är på väg.
Visst, vi homosexuella har inte varit högt i kurs i många kulturer och länder. Men när saker är för bra och man inte har något att klaga på så letar man fel. Eller om man vill få fokus från det som man själv som parti inte lyckats med, så är det lätt att skylla på någon annan, för att stilla massorna.
Då är just homosexuella en enkel måltavla. För någonstans finns redan tillräckligt många som hemma vid köksbordet tycker att “de” tar för stor plats, syns för mycket och daltas med. Sedan kommer den där politikern som tycker som just den personen, som “säger som det är”. Visst, den stora massan är emot personen som sa det just nu, men han sa ju sanningen…. Vips är den där ensamma åsikten vid köksbordet inte så ensam längre, utan det finns fler som denne. Sakta men säkert bygger man opinion mot de homosexuella och hatet, rädslan, okunnigheten bubblar upp och bög efter bög slås ned.

Som jag skrev så tror jag inte att Kristersson i sig är homofob. Men jag tror att han och den typ av politiker som han är, lätt skulle kunna sälja våra rättigheter för att få makt om det kom en massa som skrek om att vi är konstiga. -För om sanningen ska fram, så har det inte varit Moderaterna som gått i bräschen för de homosexuellas rättigheter igenom åren, snarare tvärt om…
Tyvärr tror jag att det som händer i Polen och Ungern också kan hända här. Vi kanske inte får nya lagar, men vi ska absolut inte ta våra knappt 50 år i frihet som homosexuella här i landet för givet. Denna frihet kan begränsas om en allt för stor del av folket får ett agg mot oss. Då är det lätt som politiker att skaffa billiga poäng igenom att offra en grupp som man tolererar men inte bryr sig om. Det kan börja med små steg som att ens stödparti förbjuder prideflaggan eller prideparader i vissa kommuner. När man sedan måste förhandla med dessa personer om en plats som statsminister är det allt för oftast lätt att slänga denna “minoritet” under bussen för att få hela kungariket.
Det är just detta som gör att jag är orolig för Kristersson som statsminister. Vi homosexuella är för obetydliga om man måste välja bort något för att nå det där målet som han så desperat vill nå…

Share.

Leave A Reply