Jag föddes på BB i Lysekil. Min mamma kommer från den lilla staden mitt på kusten i Bohuslän. Det har gjort att jag varit väldigt mycket i Lysekil. Inte bara när jag var liten för att hälsa på mormor och morfar, utan även under de tre år jag gick samhällskunskapslinjen på Gullmarsgymnasiet. Så det är definitivt en stad som betytt mycket för mig under min uppväxt.

Samtidigt är Lysekil lite av en mellanstad skulle man kunna säga. Det är en stad som lever upp under sommaren och som är ganska tråkig och grå under vintern. Även om det ändå finns ett utbud i staden har min bild av Lysekil de senaste snart tre decennierna varit att det är en ganska ointressant stad. Både att besöka och leva i.

Men nu besökte jag Lysekil för första gången på många, många år. Tror sist gång var när min mormor gick bort i slutet av 00-talet och med det försvann liksom anledningen att åka dit.
Det slog mig hur mycket de uppgraderat staden ändå. Inte bara för Havets Hus, eller att det var en stad som just nu under sommaren pulserade med sommargäster och turister. Det var en stad som hade fått lite nytt liv. Som fått lite framtidstro.

Hela norra kajen var uppbygd med restauranger och lyxiga lägenheter. En strandpromenad som tog oss från södra hamnen till norra kajen och vidare, gjorde att det blev ett naturligt gång-flöde i staden.
Till och med det annars så nergångna Kungstorget kändes lite fräschare och butikerna hade inte alla klappat igen som de gjort i Uddevallas innerstad. Det kändes som staden vill leva och vara relevant, även bortom de åtta veckor som folk turistar i staden.

Jag och Daniel parkerade utmed kajen vid Rosvikstorg och promenerade runt staden. Utmed Badhusgatan förbi Havets Hus. Mellan Pinneviksbadet och Gullmarsvallen för att sedan gå runt Stångehuvuds naturreservat. Nere vid norra kajen såg jag att min gamla skola hade flyttats dit. Först trodde jag att det bara var en del av gymnasiet, men när vi senare kom upp till Gullmarsgymnasiet var det mer grundskola över det hela.
Promenaden runt staden avslutades utmed norra kajen där restauranger och lägenheter samlats för att stå emot höststormarna och sommarens solnedgångar. Kändes som de verkligen fått till området riktigt fint med en bred brygga som löpte utmed vattnet.

Från gamla Gyllmarsgymnasiet gick jag och Daniel ner till Kungstorget för att köpa en glass samt titta till mormor och morfars gamla hus utmed Drottninggatan. Glassen från Lejonet & Björnen fick avsluta vårt besök inne i Lysekil för denna gång.

Innan vi lämnade Lysekil hälsade vi även på vid mormor och morfars grav som vi hittade efter mycket letande. Intill kyrkogården hittade vi även vinodlingen Chateaux Luna. Tänk att det ändå går att odla vin så långt norröver. Kan tänka mig att området vid Gullmarsfjorden är bra för just den typen av odling. Får definitivt testa deras vin någon gång.

På vägen hem pratade vi om att det faktiskt hade varit ett intressant ställe att flytta till. Lysekil. Den gamla tråkiga staden, som numera kändes mer spännande än någonsin. En stad med potential, skulle man kunna säga. Det är väl så. Man behöver lite distans till saker för att uppskatta dem mer. Just nu uppskattar jag Lysekil väldigt mycket.

Lysekils kyrka
Olympus OM-D E-M5 III + M. Zuiko 17mm f/1.8
Strandvägen, Lysekil
Olympus OM-D E-M5 III + M. Zuiko 17mm f/1.8
Pinneviken, Lysekil
Olympus OM-D E-M5 III + M. Zuiko 17mm f/1.8
Stångehuvud, Lysekil
Olympus OM-D E-M5 III + M. Zuiko 17mm f/1.8
Stångehuvud, Lysekil
Olympus OM-D E-M5 III + M. Zuiko 17mm f/1.8
Stångehuvud, Lysekil
Olympus OM-D E-M5 III + M. Zuiko 17mm f/1.8
Stångehuvud, Lysekil
Olympus OM-D E-M5 III + M. Zuiko 17mm f/1.8
Näckrosor, Lysekil
Olympus OM-D E-M5 III + M. Zuiko 17mm f/1.8
Utsikten vid Norra Kajen, Lysekil
Olympus OM-D E-M5 III + M. Zuiko 17mm f/1.8
Norra Kajen, Lysekil
Olympus OM-D E-M5 III + M. Zuiko 17mm f/1.8
Gamla Gullmarsgymnasiet, Lysekil
Olympus OM-D E-M5 III + M. Zuiko 17mm f/1.8
Vinodlingen Chateaux Luna, Lysekil
Olympus OM-D E-M5 III + M. Zuiko 17mm f/1.8
Share.

Leave A Reply