I helgen var jag och Daniel på Gotland för en liten mini-semester. Tillsammans med Daniels vän Mirella kunde vi uppleva öns många sevärdheter vilket jag tänker berätta (och visa) mer om i ett kommande inlägg. För i detta vill jag bara lyfta fram vårt besök på Långmyre Vineri nere på den södra delen av ön.

Långmyre Vineri är en vingård som ägs av paret Emma Serner och Andrea Guerra. Deras tagline på hemsidan är ”där italiensk kunskap möter svensk medvetenhet” och det är verkligen en bra slogan.
Andrea är från Italien och hans far är vinodlare. Emma är ursprungligen från Stockholm och tillsammans har de flyttat till Gotland där svensk kunskap om hållbarhet mixas tillsammans med klassisk vinproduktion. En kombination som jag personligen tror kommer skapa viktiga synergier för denna annars så traditionsbundna konst.

Jag tänker inte gå in för djupt i detaljer kring vinerna och vingården här. Det kommer min sambo att göra i sin eminenta vinblogg Livet på en Ranka.
Det jag dock tyckte var spännande var att druvorna i sig inte behöver så mycket hetta som jag trodde. Brukar ju skämtsamt säga att enda fördelen med klimatförändringarna är att Sverige blivit ett vinland. Men uppenbarligen är det främst soltimmar (tillsammans med lite regn ibland) som är avgörande för en vettig produktion och skörd. Med det är Gotlands många soltimmar en viktig förutsättning för en vingård.

Vårt besök på Långmyre Vineri inledes först på själva vinodlingen. Här berättade Emma om odlingen och alla dess utmaningar i form av väder, skadedjur och mål att driva en Krav-certifierad gård.
Efter besöket åkte vi till själva vineriet som låg Burgsvik. Där välkomnade Andrea oss och berättade om själva processen att ta fram vinet, samt det viktigaste av allt, att vi fick smaka på vinet.

Ett rosé och ett vitt har det hunnit bli av gårdens första skörd som vi fick testa medan vi var där. Det första röda vinet kommer lite längre fram till hösten, så det fick vi vänta med.
Nästa skörd görs i September, så till våren ska vi beställa några flaskor vitt och rosé för att än en gång uppleva svenskt kvalitetsvin.
Gemensam nämnare för de båda vinerna var att de var friska och fruktiga. Rosén drog lite åt tutti-frutti med bäriga toner, lite citrus, och mineral. Det vita kändes som en korsning mellan en fruktig riesling samt en sauvignon blanc.

Om du har vägarna förbi kan jag varmt rekommendera ett besök och visning på vingården. Väldigt inspirerande och en perfekt upplevelse för den som uppskattar vin i allmänhet. Här nedan hittar du i alla fall en knippe foton från vårt besök på gården.

Välkommen till Långmyre – Olympus OM-D E-M5 III, M. Zuiko 17mm f/1.8
Vinodlingen – Olympus OM-D E-M5 III, M. Zuiko 17mm f/1.8
Rankor på rad – Olympus OM-D E-M5 III, M. Zuiko 17mm f/1.8
Emma – Olympus OM-D E-M5 III, M. Zuiko 45mm f/1.8
Vindruvor – Olympus OM-D E-M5 III, M. Zuiko 45mm f/1.8
Vindruvor – Olympus OM-D E-M5 III, M. Zuiko 45mm f/1.8
Vindruvor – Olympus OM-D E-M5 III, M. Zuiko 17mm f/1.8
Emma poserar vid skylten – Olympus OM-D E-M5 III, M. Zuiko 17mm f/1.8
Gården – Olympus OM-D E-M5 III, M. Zuiko 17mm f/1.8
Andrea presenterar vinet – Olympus OM-D E-M5 III, M. Zuiko 17mm f/1.8
Vintunnor – Olympus OM-D E-M5 III, M. Zuiko 17mm f/1.8
Vinet! – Olympus OM-D E-M5 III, M. Zuiko 17mm f/1.8
Share.

Leave A Reply