Då var rösterna räknade och Sverige får ett maktskifte från en Socialdemokratisk regering till en Moderatledd regering, där vi under kommande veckorna får se hur själva regeringskonstellationen kommer att se ut. Om det blir Moderaterna och Kristdemokraterna själva eller tillsammans med antingen Liberalerna eller Sverigedemokraterna. Eller kanske alla fyra? Vi får se.

Rent politiskt är jag inte direkt orolig för detta maktskifte. Det är nog bra för landet att få lite nya idéer och infallsvinklar på svåra problem. Att den nya regeringen tar över när vi är påväg un i en lågkonjunktur med skenande inflation, höga elpriser och eskalerande brottslighet är kanske inte det mest optimala för dem. Helt plötsligt ska de ställa allt till rätta. Allt det som de själva klagat på de senaste åren. Speciellt när de sett sig själva som lösningen på alla problem. Nu får de med andra ord visa vad de går för.
Men ska man göra något nytt och utmanande kan man lika gärna testa den svarta puckelpisten med en gång. Efter det kommer allt annat kännas som en barnlek. Förhoppningsvis.

Det finns två saker som jag ser som stora orosmoln med den nya regeringen, hur den än kommer att se ut.

Klimatet

Att Moderaternas svar på alla miljö- och klimatfrågor under valrörelsen varit ”mer kärnkraft” säger ganska tydligt hur lite de egentligen bryr sig om ämnet. Där man i första hand vill sänka bensinskatten för alla och slopa reduktionsplikten, för att bilkramande borgare ska få det lite bättre i plånboken samtidigt som klimatet slängs under bussen. (Personligen tycker jag att folk i glesbyggd ska få kraftigt subventionerade priser på bensin, medan vi gott kan höja i storstadsregionerna).

Igenom att samarbeta med Sverigedemokraterna, som nedprioriterat klimatet till något helt obefintligt, kommer vi inte att nå några av de ambitiösa klimatmål den tidiga regeringen haft. Om vi ens når de mål EU satt upp?

Här tror jag att Sverige kommer gå baklänges kommande fyra åren. Att vår ledande roll som ett klimatsmart land kan ta oss inte bara fyra utan kanske fyrtio år bak i tiden med dessa klimatförnekare vid rodret.
Jag har gärna fel. Jag hade önskat att de redan under hösten gjorde det ännu enklare för folk att producera egen el med solceller på sina hus och företag, för att skynda på den gröna omställningen. Eller hur överklagningsprocesserna för havsbaserad vindkraft kortas ner så vi kan bygga ut den delen samtidigt som vi bygger nya kärnkraftsreaktorer som kan stå klara… 2035. Eller varför inte jobba för att avveckla hittepåt om att kunna klimatkompensera? Utan istället se till att ett utsläpp här måste räknas till ett faktiskt utsläpp och inte köpas fri med att plantera ett träd i Ecuador. Det hade varit järv klimatpolitik.

Men det lär inte hända. Både Moderaterna och Kristdemokraterna ser kortsiktigt på dessa problem och vill vinna enkla röster med att ge folk mer i plånboken i dag, samtidigt som klimatet blir lidande i morgon.
Jag är rent utsagt orolig att det inte kommer bli bra för kommande generationer på grund av det som händer under de kommande fyra åren.

Retoriken

Med Sverigedemokraterna i finrummet så kommer hatet att frodas. Foliehattar, nazister, rasister och klimatförnekare samt populister med enkla lösningar på svåra problem kommer inte göra landet bättre.

Den retorik Sverigedemokraterna för kommer att vara skadlig på mycket lång sikt. När det blir okej för dem att slänga sig med rasistiska uttryck, att kranka ner på alla invandrare, homosexuella, folk med ”fel” religion etc. Sakta men säkert kommer vi se en åsiktsförskjutning i landet där uttalanden vissa endast har kring köksbordet hemma sprider sig ut på gatan. Där blir den istället direkt mot grupper som dessa personer ser som annorlunda eller fel. Xenofobin kommer att frodas och anständigheten dö.
Den har redan börjat. När SD-profiler öppet tycker att journalister är landets fiender, eller när partiledare ställs under direkta dödshot. Det är inte det klimatet vi behöver i landet. Där ”åsiktsförädare” ska skrämmas till tystnad eller rent fysiskt tystas. För gott.

Kommer Kristersson stämma i bäcken och slå näven i bordet inför det faktum att hans regeringsunderlag sprider en hatisk och falsk retorik? Troligen inte. Han är nog mest glad över att ha makten, som han så desperat jagat. Vad är då lite hårda ord och hög svansföring? För mig är det lite i stil med att om du leker med ett lejon kommer du tillslut hamna i dess mage. Frågan är nog inte om, utan när det händer. Då kommer det vara många som får problem. SD är ju samma typ av människor som skrek högst under gladiatorspelen i romarriket. De nöjer sig inte förrän de ser blod. Det gällde för 2000 år sedan och det gäller fortfarande. Så fruktansvärt mycket har vi inte utvecklats mentalt som människor, tyvärr.

Dessa fyra år kommer polarisera landet ännu mer. Där åsikter och folk ställs mot varandra i ännu högre utsträckning än idag. Med ett såpass starkt SD som vi har nu, behövs en ännu starkare motpart i form av en statsminister som kan tämja dessa krafter. Den styrka har inte flosklernas mästare Ulf Kristersson tyvärr. Vilket gör mig uppriktigt orolig.

%d bloggare gillar detta: