Då var rösterna räknade och Sverige får ett maktskifte från en Socialdemokratisk regering till en Moderatledd regering, där vi under kommande veckorna får se hur själva regeringskonstellationen kommer att se ut. Om det blir Moderaterna och Kristdemokraterna själva eller tillsammans med antingen Liberalerna eller Sverigedemokraterna. Eller kanske alla fyra? Vi får se.

Rent politiskt är jag inte direkt orolig för detta maktskifte. Det är nog bra för landet att få lite nya idéer och infallsvinklar på svåra problem. Att den nya regeringen tar över när vi är påväg un i en lågkonjunktur med skenande inflation, höga elpriser och eskalerande brottslighet är kanske inte det mest optimala för dem. Helt plötsligt ska de ställa allt till rätta. Allt det som de själva klagat på de senaste åren. Speciellt när de sett sig själva som lösningen på alla problem. Nu får de med andra ord visa vad de går för.
Men ska man göra något nytt och utmanande kan man lika gärna testa den svarta puckelpisten med en gång. Efter det kommer allt annat kännas som en barnlek. Förhoppningsvis.

Det finns två saker som jag ser som stora orosmoln med den nya regeringen, hur den än kommer att se ut.

Klimatet

Att Moderaternas svar på alla miljö- och klimatfrågor under valrörelsen varit ”mer kärnkraft” säger ganska tydligt hur lite de egentligen bryr sig om ämnet. Där man i första hand vill sänka bensinskatten för alla och slopa reduktionsplikten, för att bilkramande borgare ska få det lite bättre i plånboken samtidigt som klimatet slängs under bussen. (Personligen tycker jag att folk i glesbyggd ska få kraftigt subventionerade priser på bensin, medan vi gott kan höja i storstadsregionerna).

Igenom att samarbeta med Sverigedemokraterna, som nedprioriterat klimatet till något helt obefintligt, kommer vi inte att nå några av de ambitiösa klimatmål den tidiga regeringen haft. Om vi ens når de mål EU satt upp?

Här tror jag att Sverige kommer gå baklänges kommande fyra åren. Att vår ledande roll som ett klimatsmart land kan ta oss inte bara fyra utan kanske fyrtio år bak i tiden med dessa klimatförnekare vid rodret.
Jag har gärna fel. Jag hade önskat att de redan under hösten gjorde det ännu enklare för folk att producera egen el med solceller på sina hus och företag, för att skynda på den gröna omställningen. Eller hur överklagningsprocesserna för havsbaserad vindkraft kortas ner så vi kan bygga ut den delen samtidigt som vi bygger nya kärnkraftsreaktorer som kan stå klara… 2035. Eller varför inte jobba för att avveckla hittepåt om att kunna klimatkompensera? Utan istället se till att ett utsläpp här måste räknas till ett faktiskt utsläpp och inte köpas fri med att plantera ett träd i Ecuador. Det hade varit järv klimatpolitik.

Men det lär inte hända. Både Moderaterna och Kristdemokraterna ser kortsiktigt på dessa problem och vill vinna enkla röster med att ge folk mer i plånboken i dag, samtidigt som klimatet blir lidande i morgon.
Jag är rent utsagt orolig att det inte kommer bli bra för kommande generationer på grund av det som händer under de kommande fyra åren.

Retoriken

Med Sverigedemokraterna i finrummet så kommer hatet att frodas. Foliehattar, nazister, rasister och klimatförnekare samt populister med enkla lösningar på svåra problem kommer inte göra landet bättre.

Den retorik Sverigedemokraterna för kommer att vara skadlig på mycket lång sikt. När det blir okej för dem att slänga sig med rasistiska uttryck, att kranka ner på alla invandrare, homosexuella, folk med ”fel” religion etc. Sakta men säkert kommer vi se en åsiktsförskjutning i landet där uttalanden vissa endast har kring köksbordet hemma sprider sig ut på gatan. Där blir den istället direkt mot grupper som dessa personer ser som annorlunda eller fel. Xenofobin kommer att frodas och anständigheten dö.
Den har redan börjat. När SD-profiler öppet tycker att journalister är landets fiender, eller när partiledare ställs under direkta dödshot. Det är inte det klimatet vi behöver i landet. Där ”åsiktsförädare” ska skrämmas till tystnad eller rent fysiskt tystas. För gott.

Kommer Kristersson stämma i bäcken och slå näven i bordet inför det faktum att hans regeringsunderlag sprider en hatisk och falsk retorik? Troligen inte. Han är nog mest glad över att ha makten, som han så desperat jagat. Vad är då lite hårda ord och hög svansföring? För mig är det lite i stil med att om du leker med ett lejon kommer du tillslut hamna i dess mage. Frågan är nog inte om, utan när det händer. Då kommer det vara många som får problem. SD är ju samma typ av människor som skrek högst under gladiatorspelen i romarriket. De nöjer sig inte förrän de ser blod. Det gällde för 2000 år sedan och det gäller fortfarande. Så fruktansvärt mycket har vi inte utvecklats mentalt som människor, tyvärr.

Dessa fyra år kommer polarisera landet ännu mer. Där åsikter och folk ställs mot varandra i ännu högre utsträckning än idag. Med ett såpass starkt SD som vi har nu, behövs en ännu starkare motpart i form av en statsminister som kan tämja dessa krafter. Den styrka har inte flosklernas mästare Ulf Kristersson tyvärr. Vilket gör mig uppriktigt orolig.

September betyder ny iPhone. Det är numera en lika säker tradition som kräftpremiär eller midsommarafton. Någon gång under September presenterar Apple årets upplaga av sina mobiler.

Jag var inte superimponerad i fjol av modellerna som presenterades och jag är tyvärr inte direkt imponerad i år heller. I alla fall inte när det kommer till den vanliga icke-promodellerna av iPhone.

Här har de återgått till iPhone och iPhone Plus. Borta är iPhone mini som lanserades med iPhone 12. Istället skalar de upp modellen till samma storlek som iPhone Pro Max (6,7″). Bra där. Det är inte bara proffs som ska ha stora mobiler, speciellt inte när Max-modellen lätt blir orimligt dyr om man bara vill komma åt skärmen som jag vill.
-Jag hoppas detta blir standard i fortsättningen över hela Apples produktkatalog. Att en mindre kraftfull iPad än just iPad Pro kan bli större samt att MacBook Air får en 15″ storebror. Men det är ett annat inlägg känner jag.

Med samma design, näst intill samma processor (5 kärnor grafik istället för 4) samt en uppdaterad kamera så ger Apple oss precis lagom mycket – eller lite – för att på gränsen rättfärdiga en uppdatering. Ska du köpa en ny mobil i år får du en bra och kraftfull sådan. Vill du ha det senaste kommer steget från fjolårets eller året innan inte vara superstort. Du kommer betala drygt 2000 kronor mer för nästan samma mobil på grund av valutakursen, så det är ingen vidare bra deal att uppgradera i år om du inte måste.

Samma gällde tyvärr också Apple Watch.
Redan i fjol var de tekniska nyheterna i klockan väldigt små. Större skärm, absolut. Samt sensor för syrenivån i blodet (Covid-tidsåldern) Men förutom det känns det som både klockan och den vanliga mobilen utvecklats så mycket som de kan.
Nyheten i år var möjligheterna att känna av temperaturförändringar i kroppen när du har ägglossning, samt att klockan (och mobilen) kan känna av en bilkrasch. Ja, det var typ det. Resten var optimeringar i mjukvaran, som att stänga av funktioner för längre batteritid. Annars var batteriet samma.

Personligen har jag en Apple Watch 4. Den funkar grymt för det jag har den tid – kollar notiser, samt träning. Det enda jag saknar är att skärmen alltid är på. Något som kom med Apple Watch 6, så tekniskt skulle jag kunna köpa en sådan, eller en 7:a på utförsäljning nu när de nya modellerna kommer. Men det finns inget i den nya modellen som direkt tilltalar mig.

Det är lite här som jag tycker Apples stora problem är just nu. De har tagit tekniken så långt att det i sig inte finns en anledning att uppgradera deras produkter förutom när de går sönder eller operativsystemet inte längre stödjer dem. Det finns liksom inget nytt att leverera.
Med det sagt så betyder det inte att Apple börjar bli ointressanta. Det de gör, det gör de bra. Men utvecklingen mellan uppgraderingarna är så små år för år att det inte ens är värt att sitta igenom deras presentationer.
Vi räknar med lite bättre prestanda, lite bättre batteri och lite bättre kamera inför varje ny lansering. Resten är mjukvara som vi ändå får via nya WatchOS eller iOS. (Och ska vi vara ärliga så har batteriet på Apple Watch inte rört sig en meter sedan starten och dess 18 timmar).

Jag kan inte låta bli att tycka att Apple borde smeta ut sina produkter över 24 månader istället för 12. Månad 1 för iPhone, månad 8 för Apple Watch och månad 16 för iPhone Pro och sedan ny iPhone igen månad 24 osv. Det gör förhoppningsvis att teknikutvecklingen under dessa månader gör produkterna mer intressanta när de väl kommer, samt att de har släpp lite mer regelbundet. Däremellan kommer ju nya Mac-datorer samt iPads och hörlurar.

Det som gav lite wow-fakor i går var dock Apple Watch Ultra, som är deras extrema version av klockan för atleter. För 11.000 kronor kan jag väl inte påstår att jag är målgruppen för klockan. Som sagt, notiser och stegräknare skulle jag kunna ha en Apple Watch SE för.
Men jag var imponerad av design och tekniken som fanns i klockan. Att det kändes som de verkligen tänkt på allt som en person som är under vattnet eller långt bortom mobiltäckning behöver. Så det kommer vara en cool produkt för just extremsportutförare (och män med ålderskris). Men med det blir det också väldigt nischat som produkt.

Uppdateringen av iPhone Pro kändes spännande och visade lite vad vi kan förvänta oss i nästa års modell av den vanliga iPhone.
Främst att de satt in en kamera med 48 megapixlar, vilket gör att jag som hobbyfotograf inte kunde bli annat än lite kissig i den.
Sedan tyckte jag att Dynamic Island var lysande. Här har Apple helt enkelt utvecklat området för kameran på skärmen så den formas efter aktivitet så som musikuppspelning, identifiering samt notiser. Allt flyter in och ut från området och det ser sjukt snyggt ut. Här har Apple verkligen utvecklat och tagit en död yta av skärmen och gjort det till något helt nytt. Sedan kan jag även kasta in att skärmen alltid är på som en av funktionerna jag uppskattade med den nya mobilen.

Då jag själv har en iPhone 12 Pro Max, ser jag dock ingen anledning att uppgradera min mobil i år. Visst, kameran är absolut något som lockar, men jag fotar mest med min Olympus-kamera. Annars är prestandan på min mobil lite för bra för att ens tänka på att uppgradera. En av de främsta anledningarna till att hålla ut minst ett år till är dock ryktet (så ta det med en nypa salt) att Apple ÄNTLIGEN kommer att lämna Lightning för USB-C nästa år även på iPhone. Det gör att jag inte är sugen på att uppdatera i år för att ha en mobil som i flera år kräver en annan sladd för laddning. Då kan jag ha USB-C för mobilen, iPad, kamera och dator. Inte för att sladdar är tungt att bära, men det är sjukt smidigt att inte fundera på om man verkligen tagit med sig rätt kabel för rätt tillfälle.

Årets iPhone-event visade än en gång att det inte händer så ofantligt mycket i hårdvaran för mobiler längre. Från att göra stora tekniska steg år för år de första tio åren så skulle jag säga att från iPhone 11 och framåt är utveckligen mycket mindre. Mobilerna har blivit såpass mogna numera att det inte är ett eller två-års cykler för att uppgradera som många körde med i början – inklusive mig själv. Nu är det mer tre, fyra ja kanske fem år. När man väl uppgraderar får man en sjukt bra mobil, absolut. Men jag tror personligen inte att uppgraderingarna är värda att göras varje år över hela uppsättningen. Utan Apple borde istället göra mer som med iPad och deras datorer där de uppdaterar löpande fast någon av modellerna åt gången, så cykeln blir cirka 24 månader för varje produkt. På det viset har de alltid en relativt ny produkt ute, men också en mer utvecklad produkt.

Jag älskar foton.
Jag älskat att ta foton och se på foton. Det är den konstform som tilltalar mig mest. Fotokonst.

Samtidigt tycker jag det är svårt att hitta fotoinspiration och en plattform som funkar att både upptäcka bra fotografer och själv lägga upp mina egna foton. Det finns många appar och plattformar för bilder, men alla har minst lika många nackdelar som de har fördelar skulle jag säga. Vilket gör att man tillslut tröttnar på dem.

De plattformar jag mest använt är Instagram, Flickr och YouPic. Men jag har även testat GuruShot och 500px om än i kortare period. Jag var som sagt inte supernöjd med någon när det väl gått ett tag. Det slutade med att jag i valde denna blogg som lösning för mina egna foton.
Tänkte att jag skulle berätta varför jag landade i det valet i detta inlägg.

Om vi börjar med Instagram, så är det stället där alla är. Det finns nog ingen fotograf eller fotointresserad person som inte är där. Problemet är att Instagram inte är superintresserade av att ha dessa fotografer och fotointresserade personer där. Det som en gång var en kreativ app för foton, är numera ett socialt mediauniversum, helt styrt av algoritmer. En plattform där man vill vara alla populära sociala mediaplattformar i en och samma app. Något som gör att de istället för att bli bra på något, blir dålig på allt.
Fokus för Instagram idag är mer att försöka ta idéer från andra appar för att ta deras kunder. Att bli Tiktok eller BeReal. Problemet är att Tiktok är den bästa Tiktok-appen och BeReal är den bästa BeReal-appen. De som har dem vill vara där för att de just inte är Instagram. De som är på Instagram vill vara där för att det inte är Tiktok. De har i grunden helt olika appar och bör så vara.

När Instagram valde att försöka kopiera andra appar istället för att utveckla sin egna, så försvann intresset för oss som gillar foton att vara där. När mitt flöde blir dåliga rekommendationen som man måste pausa var 30:e dag, eller när det är mer korta filmsnuttar i flödet än snygga foton. Ja, då är det inte den app jag – eller många andra fotointresserade – skaffade. Lägg sedan till all jävla spam som är på plattformen. Där man får 10 spamkommentarer på två minuter om man har en viss hashtag, eller man blir kontaktad av massa suspekta konton för att sälja in sex, bitcoins eller annat. Att Instagram är mer kåta på att ha användare som lätt kan bli medlemmar, än att vara en säker plats för de som faktiskt använder plattformen är för mig en stor gåta. Det kan inte vara omöjligt att få bort all den spam som finns på plattformen. Att sätta en högre tröskel för att bli medlem hade tillexempel löst en hel del problem.

När man sedan märker att spridningen på de foton man tar och engagemanget från de som följer en är lika med noll, så är det lite som att ropa in i ett vakuum. Man lägger mest bara upp bilder som ingen ser. Instagram själva tycker ju att ens följare ska se vertikala videor eller andra föreslagna bilder från användare de inte följer. Då är det inte superintressant att lägga upp bilderna där. Då kände jag att om jag ändå inte blir sedd på plattformen, så kan jag lika gärna ha mina bilder på egen plattform, där jag själv har kontrollen över dem. Även om jag säkert blir sedd ännu mindre här, så vet jag att de som kommer hit ser för att de vill se. Inte för att de blir matade med bilder de inte vill se eller blir överösta med spamkommentarer.

Jag testade Flickr under några år.
Det var en helt okej plattform. Tekniskt och funktionsmässigt så var den ganska dålig och tråkig dock. Sedan kändes det som det inte var några där. Efter att ha blivit utkonkurrerade av Instagram så blev Flickr lite som en spökstad. För mig är det en plattform jag glömmer bort att jag har. Jag skrollar igenom flödet lite då och då, om jag kommer ihåg att göra det. Men jag är själv inte längre aktiv med att lägga upp foton där. Så även min profil där blev till en spökstad. Det börjar i och för sig bubbla om att fotografer som tröttnat på Instagram letat sig tillbaka dit. Kanske blir det åter igen plattformen för fotografer och fotointresserade under 20-talet?

En plattform som jag gillade väldigt mycket i början var YouPic.
Bra sida att lägga upp bilder på och ett roligt sätt att interagera mellan fotografer. Man kan kommentera och ge stjärnor till andra foton. Det blev lite av ett spel. Ju mer man interagerade med andra, ju mer poäng fick man. Foto-gameification, typ.
Det resulterade i ett av mina två stora problem med plattformen.

Var man en medioker fotograf, så kunde man få massa poäng genom att interagera med andra och gilla samt kommentera deras bilder. Oftast kommenterade och gillade de man själv kommenterade tillbaka och vips kunde en suddig mobilbild tagen i en hall bli orimligt mycket gillad. Så när jag gick igenom de ”bästa” fotograferna så var det mest skärpbilder de hade tagit. Det var mer de bilder folk slentriangillade som gjorde att dessa fotografer kom högt, än de som faktiskt objektivt var duktiga fotografer.
Nu säger jag inte att jag borde vara högt på de där listorna. Så duktig är jag inte. Men när de som var där var glada medelmåttor så kändes det inte längre som det var plattformen för inspiration. Då var det mer spelet som styrde vilka som var bra.

Det andra problemet med sidan var att de inte censurerade mindre smickrande bilder.
Jag är helt för att YouPic låter folk lägga upp nakenbilder. Moralpaniken som de amerikanska sociala mediebolagen har för att inte stötta sig med hittepå-religösa är minst sagt pinsam.
Men det är stor skillnad på att lägga upp en sensuell eller förförisk bild mot ren porr där tävlingen är att visa så mycket blygdläppar som möjligt. Att folk sedan inte klarade av att flagga sina bilder med naket innehåll (vilket hade gjort bilderna svarta tills man klickade på dem) gjorde att jag inte ville använda appen på bussen tillexempel. För helt plötligt kunde det komma en helnaken kvinna i flödet och man kände sig mer som en porrsurfare än fotointresserad. Det gjorde att appen som sådan blev ganska begränsad att använda mer än hemma.

Just detta med alla nakenbilder var något som fick mig att få en viss äckelkänsla mot många fotografer på plattformen. Det kändes som allt för många inom yrket är gubbslem rent ut sagt. De verkade inte direkt intresserade av att skapa en sensuell bild av en person. Utan de skulle till varje pris ta bild av en naken kvinna, hur onödigt det än var. Det var så många bilder av helnaken kvinna i skog, på en väg eller i en säng. Rakt framifrån utan att det på något sätt tillför något till bilden mer än att kvinnan var naken. Det kändes mest olustigt. Det enda jag tänkte på var att gubben som tagit bilden säkert gjort närmanden medan fotot togs. För det var som sagt bara nakenheten som var det viktiga. Inte hur man tog bilden. Ingen tanke på ljuset eller något annan. Mest äckligt faktiskt.

Dessa två saker växte fram som ett problem för mig på YouPic. Att det mest var ett spel och att det var för många fula gubbar där som bara ville fotografera en naken kvinna. Utan finess och utan respekt för kvinnan.
Sakta men säkert förvandlades även denna plattform till något jag mer konsumerade bilder på, än laddade upp till.

Nu är jag som sagt här. På egen domän i klassisk bloggstil istället för på ett socialt media eller community.
Att slippa spam från porrkonton eller ”promote it on”-kommentarer och numera ha full kontroll över mina foton känns ändå bättre än att ha 1000-tals följare som ändå inte ser det man gör. Visst, man hamnar inte i någons flöde. Men jag tror detta är bästa sättet att få ha kvar ens kreativitet och inte störa sig på plattformar som inte känns helt perfekta. Sedan är det bättre att kunna visa upp ens egna foton på egen hemsida, än via ett socialt media. Då blir detta 100% jag, och inte ”min del av Flickr/Instagram/Vad-som-helst”.

Jag kommer säkert använda ett community för mina bilder längre fram. För det är ändå roligt att ha ens bilder och ens inspiration på ett ställe. Men just nu trivs jag bra här. Det ena utesluter inte det andra dock. Så har du ett förslag på en bra plattform för foton, som är inspirerade, roligt och med fokus på bilderna så är jag öppen för förslag.

Olympus OM-D E-M5 III + M.Zuiko 12-45mm f/4 PRO
Olympus OM-D E-M5 III + M.Zuiko 12-45mm f/4 PRO
Olympus OM-D E-M5 III + M.Zuiko 17mm f/1.8
Olympus OM-D E-M5 III + M.Zuiko 12-45mm f/4 PRO
Olympus OM-D E-M5 III + M.Zuiko 12-45mm f/4 PRO

Färjenäs är ett fint område tycker jag. Det ligger precis nere vid älven och nu när de rustat upp Färjenäsparken har det blivit ännu trevligare. Planen är ju att de ska bygga en scen där för konserter nästa sommar, vilket jag ser fram emot. Det finns även planer på att restaurera det gamla färjelägret så att färjor från Majorna ska kunna lägga till där när det är event i parken. Det tycker jag känns som en perfekt idé.
Lite fler caféer och restauranger utmed älven hade gjort området till en oas för Göteborgarna. Så jag hoppas de bygger ut mer. Någon pratade på att det skulle bli paviljonger mot vattnet där verksamhet kunde bedrivas. Så får vi se till att det blir.

Ska man klaga på något i dagsläget så är det att trottoarerna utmed Karl IX:s väg är sämre skick än en söndertrampad skogsväg. Någonstans ska det finnas asfalt på trottoarerna, men ett berg är jämnare än detta. Kanske dags att bredda och restaurera trottoaren så man slipper snubbla över stenar och sprucken asfalt? Det är ju ändå ett område staden vill att folk ska kunna ta sig till, men som det är nu är det inte superbra. En vanlig barnvagn skulle inte kunna köras på trottoaren hela vägen ner till älven tillexempel. Den hade behövt använda den vanliga bilvägen för det.

Kön från förr
Olympus OM-D E-M5 III + M.Zuiko 12-45mm f/4 PRO
Pizzaplatå
iPhone 12 Pro Max

Tredje gången gillt. Efter två försök där kön ringlade sig 120 minuter för att få mat, kunde vi tillslut testa Göteborgsfamiljens nyöppnade pizzeria i Majorna i veckan. Välkomna till Moreno Pizza.

Lokalen är ju ändå fantastisk. Det är den gamla biografen Kaparen som efter ha varit post och Lidl, numera blivit trendig pizzeria med takterass. Väggstuckaturen från förr är polerad. Scenen för bioduken har blivit till toaletter och allt är uppbyggt i olika etage ner mot den plats där bioduken en gång var. Snyggt.

Men det är mycket med Moreno som inte är lika fantastiskt måste jag säga.
Ljudvolymen i lokalen är olidlig. Allt studsar och man hör knappt vad personen intill sig säger. Någon form av ljuddämpare vore på sin plats, för sorlet blir öronbedövande ganska snabbt.

Maten är bra, som i en trea. Jag valde deras salami-pizza. Bra råvaror och smak. Inget som i sig stack ut och för priset på pizzan kan du lika gärna köpa en minst lika bra och mer mättande på din lokala pizzeria. -Jag var faktiskt ganska hungrig efteråt, vilket är ovanligt efter att ha ätit en pizza.
Deras tiramisu var dock att dö för. Härligt fuktig, perfekt mockasmak och en hint av apelsin. Desserten var absolut prisvärd skulle jag säga och skulle jag återvända till Moreno så kommer jag äta innan och avnjuta efterrätten där.

Ska man sammanfatta Moreno, är det lite av en lokal pizzeria på crack. Det är bra pizzor, men inget som sticker ut. Det är stort, ljudligt och barnvänligt. Som ett Vapiano, minus det tyska. Märket på vinglaset som säger ”hit men inte längre fyller du upp” signalerar att restaurangen enbart är gjord för att omsätta pengar. Inte erbjuda det där extra som jag tycker behövs idag för att stå ut.
Det är en plats som är väldesignad, men som inte riktigt engagerar sig för att ge kunden den där matupplevelsen priset och lokalen förtjänar. Instagramvänliga pizza-platåer tar en bara så långt, skulle jag säga.

I Västra Götaland finns ett företag som heter Västtrafik AB. Det är det företag som under regionen har ansvar för kollektivtrafiken. Kanske ett av de mer utskällda företag vi har i regionen för att vara ärlig. Men det är inte jättekonstigt kanske. Västtrafik är mästare på att inte lyssna på sina kunder. Eller kanske mer, de tror att du lyssnar men fattar uppenbarligen inte vad folk säger. Något annat sätt att se det på finns inte. Speciellt inte nu när de ska lansera Flexbiljetten. En biljett ingen kan vara direkt nöjd med.

När du ska resa med Västtrafik idag köper du antingen periodkort, dygnsbiljett eller lösa kuponger. Vid lösa kuponger får man idag i deras biljettapp en återbäring efter 4 köpta biljetter inom en sjudagarsperiod på 20% av summan av de fyra biljetterna. Fyra biljetter a 34 kr ger 28 kronor tillbaka. Åker du inom Göteborg betyder det att du betalar sex kronor för den femte biljetten. Ett system som är både bra och dåligt skulle jag säga. Helst skulle man ju haft ett pris på 28 kronor per biljett rakt av. För det är alltid bättre att folk känner att de har råd att betala än att de inte gör det. Men visst, att ha en bonus för den som åker mer sällan men ändå regelbundet är bra. Så i sig inget att klaga på.

Enligt Västtrafik har de nu lyssnat på folk som vill ha ett smidigt sätt att resa regelbundet men inte lika ofta och då tagit fram Flexbiljetten istället för återbäringen. En biljett för 620 kronor för en zoon, som då är lika med 10 dygnsbiljetter, som man ska förbruka inom 30 dagar.
Priset för en 30 dagarsbiljett är 795 kronor, alltså bara 175 kronor mer.

-Men du får ju resa hur mycket du vill under ett helt dygn och ett dygnskort kostar 110 kronor, tänker säkert någon käck kommunikatör på Västtrafik.
Fast de flesta reser tur och retur när de använder Västtrafik, och gör oftast inte fler resor på samma dygn. Man åker till jobbet och hem igen. Eller man åker ett ärende och hem igen. (Hinner du med ärendet inom 90 minuter åker du till och med fram och tillbaka på samma biljett). För dessa resor är priset för två enkelbiljetter 68 kr.

Resultatet är att man ska låna ut 620 kronor till Västtrafik för att spara 9% på enkelbiljettspriset under en månad (mot dagens 20%). Det värsta är att om du bara hinner resa med dem åtta dagar under en månad, så fryser de två kvarvarande dagarna inne då de valt att sätta en tidsgräns på 30 dagar på Flexbiljetten.
Snacka om irriterade kunder när det visar sig att de lånat ut pengar med usel ränta och sedan även blir bestulna av resorna de inte hunnit använda…
På toppen av det hela. Om du reser mer än 12 dagar i månaden. Antingen med enkelbiljetter (2 per dag) eller flexbiljett + fyra enkelbiljetter, så blir det billigare med månadskortet. Med det har man ett relativt smalt fönster som gör att just Flexbiljetten blir lönsam, och den lönsamheten kan snabbt ätas upp om man inte hinner förbruka sina resor inom 30-dagarsperioden.

Själv tror jag att folk är villiga att förskottsbetala för att åka med Västtrafik om det är lönsamt och smidigt. Men då ska det just vara lönsamt och smidigt.

20 singelresor (10 t.o.r) med Västtrafik kostar idag 680 kronor. 20% på det är 544 kronor, som vi kan avrunda upp till 550. Det hade varit ett mer logiskt val i min värld.
Då får Västtrafik en klumpsumma från kunderna istället för lösa biljetter och de ger ett mervärde tillbaka. Det ska liksom inte finnas någon risk att kunden inte ska känna att de får valuta för pengarna eller att de får sina förköpta resor innebrända. Västtrafik är inget gym där man hoppas kunden besöker dem så lite som möjligt. Västtrafik är en tjänst för invånarna i regionen som till stor del finansieras av skattepengar och bör agera efter den inställningen.

Då var det dags igen.
Apple höll sin årliga iPhone-presentation och med det lanserade de inte bara iPhone 13-serien, utan även en ny Apple Watch samt iPad och iPad mini.
Som vanligt var det ett snyggt presenterat och regisserat event. Lite som den glansiga broschyrerna man förr kunde få om en produkt i butiken. Du vet, de som skvallrade lite väl mycket om att priset på varan skulle kunna sänkas med si sådär några hundra- eller tusenlappar om man nu inte valde att lägga så mycket pengar på glansiga broschyrer.
För detta var helt klart Apples mest glansiga broschyr-presentation någonsin.

För varje år sedan 2007 har iPhone blivit bättre. De första åren mer tydliga och stora tekniska kliv, och nu på senare år skulle jag säga att det är via iOS som mobilerna blir bättre. För det finns liksom inte så mycket mer hårdvarumässigt att göra om vi ska vara helt ärliga.
Varje år får vi lite bättre processor som gör att batteritiden varar lite längre. Kanske till och med ett något mer effektivare batteri. Bättre kamera och någon form av uppgraderad skärm.

I år gick över häften av presentationen av de nya iPhone-modellerna att just berätta om kameran. Samtidigt så var det ingen enorm uppgradering från fjolårets modell. Lite bättre komponenter och mörkerseende, men inom marginalen för vad vi förväntat oss. Den största förändringen låg i videofunktionerna och det var mer mjukvara än hårdvara.
Största fysiskt märkbara skillnaden mellan årets Pro-modell och tidigare modeller var ProMotion med upp till 120 Hz skärmuppdatering. Det är något många väntat på sedan iPad Pro fick detta 2018, och något som mer eller mindre funnits i de flesta andra mobiler i samma segment de senaste åren.
En välkommen uppdatering, om än en något sen och även förväntad sådan.

Det är väl egentligen det som blivit Apples och även hela teknikvärldens största problem i dag. De är så rädda att tappa något till konkurrenserna att de hellre lanserar något som är halvdant eller till och med halvfärdigt än att inte lansera något alls.
Tittar vi på Apple Watch Series 7 är det än mer tydligt att det viktiga var att släppa något än att släppa något bra.
Klockan bjöd på samma innehåll som i fjol. Samma processor. Samma batteritid. Samma mätning av syre i blod och EKG. Lite större skärm. Bättre operativsystem (som alla modeller får) och något snabbare laddning.
Fysiskt var alltså enbart skärmen som uppgraderades. Inget annat rördes.

Någonstans finns det en anledning till att Apple håller kvar vid den numera halvdöda Apple Watch 3 som det billiga alternativet. För hade de gått upp till 4:e generationen istället hade det lett till att folk fått en ”för bra” modell som troligen kannibaliserat på årets modell.
Samma gäller med mobilerna. De senaste generationerna av iPhone håller otroligt hög klass. Skulle du köpa en iPhone X från 2017 idag hade du haft stor nytta av den i många år från idag. För steget mellan iPhone X och iPhone 13 är betydande, men inte kilometerlångt.

Det för mig till min andra stora tanke om gårdagens event.
Om Apple nu vill gå i främsta ledet i form av att vara ett miljömedvetet alternativ inom teknikbolagen, så borde de även se över cyklerna på sina produkter.
För lika mycket som Apple vill verka miljömedvetna när de tar bort laddaren och hörlurarna från deras produkter (även om vi alla vet att det i första hand handlar om att spara några ören på sista raden), så borde de istället fokusera på det som verkligen betyder något för miljön: överkonsumtionen.

Självklart vill Apple sälja varor. Det är lite grunden i dem som företag. Men deras (eller någons) produkter gör inte direkt stora tekniska kliv på ett år. Inte på två år heller. Det är mer var tredje eller fjärde år som produkterna utvecklats ordentligt för att faktiskt få oss att se den där wow-faktorn och som gör det vettigt att uppgradera. (Kolla bara på iPad Pro vars modell från 2018 fortfarande gör det omöjligt för mig att köpa en ny. Den är helt enkelt för bra på alla plan för att jag ska behöva uppgradera den).

Då hade det varit bättre att på nästa presentation säga att vi från och med nu kommer lansera en ny modell var 18:e eller 24 månad istället för var 12:e.
Både för den påverkan på klimatet produktionen och frakten av alla dessa varor har över världen. Men också att det helt enkelt inte finns något riktigt behov av en ny modell varje år. Årets presentation av både mobiler och klockor var ett tydligt bevis på det. Detta var bara en presentation för presentationens skull, och att ge aktieägarna något att bli lyckliga över. Men konsumenten och klimatet tjänade inget på den där ”glansiga” uppgraderingen överhuvudtaget.

Visst, ska man se ur ett företagsperspektiv så är längre cykler inget som kanske gynnar aktien. Men samtidigt så behöver man inte presentera fyra mobiler samma dag tillsammans med två iPads och en klocka.
Där skulle man tillexempel kunna uppdatera iPhone vartannat år och iPhone Pro åren emellan. Då får varje modell en cykel på två år samtidigt som företaget ändå släpper något något varje år. Här borde Apple bara säga att vi levererar en såpass långsiktig produkt att vi inte behöver uppdatera den varje år.

Med det sagt så behöver inte gemene man uppgradera sin mobil på mindre än tre, fyra år och med det så kanske man ska fokusera att släppa mer sällan än att bygga på överkonsumtionen och faktiskt tvinga konsumenten att hålla fast vid sin produkt än längre. Det kanske känns långt i teknikvärlden, men bortsett från skador på skärm och chassi, så håller just iPhone ovanligt länge i prestanda på grund av att de har bra komponenter samt att Apple regelbundet uppdaterar operativsystemet, som är det som verkligen uppdaterar mobilen varje år.

Att Apple tänker på klimatet är viktigt. De försöker hitta bra komponenter till sina produkter som gör att de håller längre över tid. Men att i ena stunden bry sig om miljön när det kommer till vissa saker så som laddare och vissa komponenter, men inte i överkonsumtion och att pressa ut produkter för sakens skull mer än något annat rimmar tyvärr illa. För är det ett företag som borde kunna gå i främsta ledet och sätta ner foten i hysterin om att uppdatera något bara för sakens skull så är det Apple. Jag slår vad om att de andra bolagen hade dragit en lättnad suck och följt efter med längre cykler på fem röda.

Vad tänker du på när du hör ordet Lottovinst?
Visst är det en drömmande känsla du får av den där miljonvinsten som är synonymt med ekonomisk oberoende och att du på måndagen kan säga upp dig från jobbet?

Problemet är att vår vision om miljonvinsten inte har så mycket med ekonomiskt oberoende att göra längre. Det är bara en dröm Svenska Spel hållit vid liv sedan 70- och 80-talet. Att en Lottovinst är det som förändrar livet.
Då, på den tiden, var det definitivt så. En miljon var ett nytt hus och en ny bil. En miljon idag är knappt kontaktinsatsen till en lägenhet i våra storstadsregioner. Visst, det är en bit på vägen och en miljon i sig är mycket pengar om man ska spara ihop till det. Men det vi får för en miljon idag är långt ifrån vad vi kunde få för 40 år sedan.

Svenska Spel försöker i och för sig att krydda spelet med att man kan vinna drömvinsten, som allokerar upp vinstpengar som helt enkelt inte delats ut. Här är vinsten istället galet stor, där vinster på 100 miljoner kanske är lite för mycket om man ska vara ärlig. Det är mer en kul PR-grej skulle jag säga, men jag personligen tror nog att Svenska Spel istället bör se över grundvinstplanen för Lotto. För idag är fyra till sex rätt ett hån och sex rätt samt ett tillägg en okej mellanvinst, medan sju rätt ibland är en vettig vinst på tre, fyra miljoner, men allt för ofta är det strax över en miljon och med det som sagt mer ett välbehövligt bidrag till att göra något nytt, än den där ekonomiska oberoendet som var en storvinst förr.

Om vi kollar på vinstplanen för Lotto ser den i runda slängar från lågt till högt ut som följande en normal lördag:

4 rätt 20 kr
5 rätt 100 kr
6 rätt 3000 kr
6 + 1 rätt 30.000 kr
7 rätt 2.000.000

Det är en ganska tråkig vinstplan överlag. Och med tanke på hur sällan folk får 7 rätt, eller hur få som ens får 6+1, så är det många miljoner som läggs på hög till den där drömvinsten.

I min värld tror jag fler vill vinna lite mer, än att ha få som vinner allt.
Då tror jag att de två lägsta vinstnivåerna borde vara ungefär samma (möjligen att 5 rätt ändå ger runt 1000 kr). Men 6 rätt borde ju vara runt 30.000 kr och 6+1 istället cirka 250.000 kr.
Vad det gäller 7 rätt så borde den med tanke på inflation och hur sällan den faktiskt faller igenom hamna runt 10 miljoner som standard och med det helt stryka drömvinsten (eller anpassa den så fördelningen mellan ordinarie vinster kan bli så som jag beskrev här ovan). För bevisligen blir det löpande ett stort överskott av vinstpengar för Svenska Spel av de vinster som inte faller igenom. Annars hade de ju inte kunnat skapa drömvinsten, miljonregnet eller andra chansen. Då är det ju bättre att låta detta enorma överskott som skulle vara vinstpengar istället till stor del läggas in i en låst vinstplan från början.

Då sju rätt oftast inte går igenom och det är ett väldigt litet antal som får 6+1 (oftast 10-20 rader av alla som spelas) så känns det ju mer lockande att spela Lotto om man ser att man ändå kan vinna en okej summa än att det är som idag; antingen är en ouppnåelig fantasisumma eller ett hån för att du en gång på åtta år fick 6 rätt och med det 3427 kronor.

%d bloggare gillar detta: