Kategori: Tankar

Mastodon är likt Twitter en mikroblogg där du kan dela dina tankar och åsikter på 500 tecken. Det kan vara allt från dina tankar för stunden, att kommentera en länk du som delar, ett foto eller en händelse. Du skapar innehållet, så det blir det du vill att det ska vara.

Nu när Elon Musk håller på att köra Twitter – eller X – i botten är det många som letar efter ett alternativ. Ett av dessa alternativ är Mastodon. Ett socialt nätverk som bygger på öppen källkod där personer kan skapa egna insatser (eller noder) efter tillexempel region eller intresse. På det viset är allt decentraliserat och ägs av alla och ingen skulle man kunna säga.

På håll kan Mastodon verka lite komplicerat med dessa olika instanser, men det är egentligen bara två saker du ska tänka på:

Välj instans efter och hur du själv skriver.
Jag skriver på svenska och valde mastodon.nu (som är den största svenska plattformen idag), för att just ha en svensk instans. Du kan välja vilken du vill och du kan sedan emigrera till en annan instans om du så vill. Men det fina är att alla instanser är sammankopplade, så du kan söka efter och följa personer på andra instanser oberoende av vilken du själv huserar på. Så var inte rädd att du väljer ”fel”, allt går att ändra eller justera i efterhand.

Den andra saken du ska tänka på är att börja med att utgå från din instans tidslinje.
På Mastodon har du tre tidslinjer: din hemtidslinje, din lokala instans tidslinje och hela federationens (Mastodon) tidslinje.
I början kommer såklart din tidslinje att vara mer eller mindre tom. Här kanske du börjar söka efter och följa de personer du följt på Twitter.
Efter det är mitt råd att utgå från den lokala tidslinjen. Här får du upp alla inlägg som skrivs och delas på just din instans. På det viset kan du se om det är några medlemmar på samma instans som kännes mer intressanta än andra eller om de delar inlägg av personer från andra instanser som känns relevanta för dig, så kan du börja följa dem. Här skulle jag säga att det är bättre att följa för många än för få. Du kan när du vill avfölja dem om de skriver för mycket, för ointressant eller inte alls det du hade hoppats på att de skulle skriva om. Men mitt råd är ändå att hålla dig främst i det lokala flödet till en början, innan du byggt upp en skara som du följer i din hemtidslinje. Annars blir upplevelsen på Mastodon ganska tråkig om du bara följer några få och ingen av dem kanske skriver. För det är inte samma nivå av medlemmar som på X idag, men de är (oftast) vänliga och interagerar med många, vilket är fint.

Ett annat tips är att du kan följa olika hashtags på Mastodon, vilket jag tycker är trevligt. Om du kanske vill ha koll på #streetphotography eller #svpol så kan du söka på det, och sedan klicka i ”Följ hashtag”. Eter det kommer inlägg från hela Mastodon-federationen med dessa hashtags upp i ditt hemflöde. (Även här är det bra att ändra lite efter resultat. Jag började med #photography och fick bara foton i flödet efter det. Sedan ändrade jag till mer specifika foto-taggar och fick ett rimligare flöde).

Men varför ska jag inte välja Bluesky, undrar du kanske?
Bluesky vision är likt Mastodon en decentraliserat plattform, men idag är det bara en instans på den. Bluesky är också mer som Twitter ett företag som i grunden vill tjäna pengar, och med det kan det hända samma sak med dem som det gjorde med Twitter. Att någon kommer in och köper upp med en helt annan agenda än den som du tänkte att de hade när du blev medlem. Så jag skulle nog inte lita på att Jack Dorsey kommer ta hand om plattformen på sikt. Det gick ju inte superbra sist gång…

Men som sagt. Testa gärna Mastodon och se om plattformen är något för dig. Jag tycker den är riktigt trevlig och jag har samma känsla där nu, som jag hade på Twitter för 13 år sedan. Jag hoppas att det förblir så och inte svämmar över av troll och hat. Men har man ett vettigt gäng moderatorer på sin instans, så kommer de städa bort slöddret snabbt. Det är väl också det fina med öppen källkod – folk är inte där för att dra in reklampengar och aktiekapital i första hand, och med det är det viktigare att visa upp siffror på användare än användarupplevelse. På Mastodon känns det i alla fall som de genuint vill skapa en bra plattform.

Vill du följa mig på Mastodon hittar du mig här.

Får alltså två ”nyhetsmail” om dagen från Brothers om deras kampanjer och sista chansen att kasta pengar på dem. Två gånger om dagen! Är det ens tekniskt möjligt att handla så ofta, eller att ha så mycket nytt att visa upp att man måste skicka ut så många mail? 

Nu har jag än en gång sagt upp min prenumeration hos dem. Men det är så tragiskt. Att företag i dagsläget bara är desperata. Ska kränga till varje pris, utan hänsyn till miljö eller folks ekonomi. Så länge de får ett fint bokslut verkar de skita i vilket. ”Jaha, vi borde konsumera mindre? Men våra investerare då?”

Gjorde en test under året. Att signa upp mig för nyhetsmail från företag jag kan och vill handla från. Har typ sagt upp alla för att de inte kan sköta sig. Man behöver inte pressa ut flera ”nyhetsmail” i veckan, som inte är nyheter. Som bara går ut på att tala om att nu är det 70% rabatt på denna produkt, igen. 
Inte ens Nespresso, som ska vara en premiumprodukt vars produkt man ändå måste köpa för att använda deras maskiner, klarade sig. De verkligen trycker ut mail om att starta kaffeprenumerationer och att nu är minsann sista chansen att köpa 200 kapslar för att få 10 gratis. En kampanj som sedan kommer om några veckor igen. Ge upp!

Tyvärr känns det som en oskriven lag hos alla företag. Där ängsliga marknadsavdelningar tror att ju mer vi spammar, desto mer säljer vi. Själv tänker jag att ju mindre man spammar och ju mer man lyfter fram saker som v-e-r-k-l-i-g-e-n spelar roll desto bättre är det. Sedan borde företag blir så mycket bättre på att faktiskt premiera kunden (vilket vi är sämst i klassen på i Sverige – ”bli kund och få”, men är du redan kund är du inte viktig för oss). 
Jag menar; hur ofta har du fått ett mail som säger något i stil med: ”Tack för att du är kund hos oss! Vi kommer att dra av halva månadsavgiften för dig nästa månad som tack.” Eller något annat fint som faktiskt inte kräver att man köper något mer, utan man får för att man faktiskt har köpt och stöttat? Typ aldrig. 

Nät och butikssverige har mycket att lära sig.
Att inte verka desperata. Att förstå att nyhetsmail är just nyhetsmail och inte bör användas som spam. Att värdesätta de kunder man faktiskt har. Framförallt att folk inte kan eller bör köpa i den takt de själva verkar tro att man ska göra. 

Då var rösterna räknade och Sverige får ett maktskifte från en Socialdemokratisk regering till en Moderatledd regering, där vi under kommande veckorna får se hur själva regeringskonstellationen kommer att se ut. Om det blir Moderaterna och Kristdemokraterna själva eller tillsammans med antingen Liberalerna eller Sverigedemokraterna. Eller kanske alla fyra? Vi får se.

Rent politiskt är jag inte direkt orolig för detta maktskifte. Det är nog bra för landet att få lite nya idéer och infallsvinklar på svåra problem. Att den nya regeringen tar över när vi är påväg un i en lågkonjunktur med skenande inflation, höga elpriser och eskalerande brottslighet är kanske inte det mest optimala för dem. Helt plötsligt ska de ställa allt till rätta. Allt det som de själva klagat på de senaste åren. Speciellt när de sett sig själva som lösningen på alla problem. Nu får de med andra ord visa vad de går för.
Men ska man göra något nytt och utmanande kan man lika gärna testa den svarta puckelpisten med en gång. Efter det kommer allt annat kännas som en barnlek. Förhoppningsvis.

Det finns två saker som jag ser som stora orosmoln med den nya regeringen, hur den än kommer att se ut.

Klimatet

Att Moderaternas svar på alla miljö- och klimatfrågor under valrörelsen varit ”mer kärnkraft” säger ganska tydligt hur lite de egentligen bryr sig om ämnet. Där man i första hand vill sänka bensinskatten för alla och slopa reduktionsplikten, för att bilkramande borgare ska få det lite bättre i plånboken samtidigt som klimatet slängs under bussen. (Personligen tycker jag att folk i glesbyggd ska få kraftigt subventionerade priser på bensin, medan vi gott kan höja i storstadsregionerna).

Igenom att samarbeta med Sverigedemokraterna, som nedprioriterat klimatet till något helt obefintligt, kommer vi inte att nå några av de ambitiösa klimatmål den tidiga regeringen haft. Om vi ens når de mål EU satt upp?

Här tror jag att Sverige kommer gå baklänges kommande fyra åren. Att vår ledande roll som ett klimatsmart land kan ta oss inte bara fyra utan kanske fyrtio år bak i tiden med dessa klimatförnekare vid rodret.
Jag har gärna fel. Jag hade önskat att de redan under hösten gjorde det ännu enklare för folk att producera egen el med solceller på sina hus och företag, för att skynda på den gröna omställningen. Eller hur överklagningsprocesserna för havsbaserad vindkraft kortas ner så vi kan bygga ut den delen samtidigt som vi bygger nya kärnkraftsreaktorer som kan stå klara… 2035. Eller varför inte jobba för att avveckla hittepåt om att kunna klimatkompensera? Utan istället se till att ett utsläpp här måste räknas till ett faktiskt utsläpp och inte köpas fri med att plantera ett träd i Ecuador. Det hade varit järv klimatpolitik.

Men det lär inte hända. Både Moderaterna och Kristdemokraterna ser kortsiktigt på dessa problem och vill vinna enkla röster med att ge folk mer i plånboken i dag, samtidigt som klimatet blir lidande i morgon.
Jag är rent utsagt orolig att det inte kommer bli bra för kommande generationer på grund av det som händer under de kommande fyra åren.

Retoriken

Med Sverigedemokraterna i finrummet så kommer hatet att frodas. Foliehattar, nazister, rasister och klimatförnekare samt populister med enkla lösningar på svåra problem kommer inte göra landet bättre.

Den retorik Sverigedemokraterna för kommer att vara skadlig på mycket lång sikt. När det blir okej för dem att slänga sig med rasistiska uttryck, att kranka ner på alla invandrare, homosexuella, folk med ”fel” religion etc. Sakta men säkert kommer vi se en åsiktsförskjutning i landet där uttalanden vissa endast har kring köksbordet hemma sprider sig ut på gatan. Där blir den istället direkt mot grupper som dessa personer ser som annorlunda eller fel. Xenofobin kommer att frodas och anständigheten dö.
Den har redan börjat. När SD-profiler öppet tycker att journalister är landets fiender, eller när partiledare ställs under direkta dödshot. Det är inte det klimatet vi behöver i landet. Där ”åsiktsförädare” ska skrämmas till tystnad eller rent fysiskt tystas. För gott.

Kommer Kristersson stämma i bäcken och slå näven i bordet inför det faktum att hans regeringsunderlag sprider en hatisk och falsk retorik? Troligen inte. Han är nog mest glad över att ha makten, som han så desperat jagat. Vad är då lite hårda ord och hög svansföring? För mig är det lite i stil med att om du leker med ett lejon kommer du tillslut hamna i dess mage. Frågan är nog inte om, utan när det händer. Då kommer det vara många som får problem. SD är ju samma typ av människor som skrek högst under gladiatorspelen i romarriket. De nöjer sig inte förrän de ser blod. Det gällde för 2000 år sedan och det gäller fortfarande. Så fruktansvärt mycket har vi inte utvecklats mentalt som människor, tyvärr.

Dessa fyra år kommer polarisera landet ännu mer. Där åsikter och folk ställs mot varandra i ännu högre utsträckning än idag. Med ett såpass starkt SD som vi har nu, behövs en ännu starkare motpart i form av en statsminister som kan tämja dessa krafter. Den styrka har inte flosklernas mästare Ulf Kristersson tyvärr. Vilket gör mig uppriktigt orolig.

September betyder ny iPhone. Det är numera en lika säker tradition som kräftpremiär eller midsommarafton. Någon gång under September presenterar Apple årets upplaga av sina mobiler.

Jag var inte superimponerad i fjol av modellerna som presenterades och jag är tyvärr inte direkt imponerad i år heller. I alla fall inte när det kommer till den vanliga icke-promodellerna av iPhone.

Här har de återgått till iPhone och iPhone Plus. Borta är iPhone mini som lanserades med iPhone 12. Istället skalar de upp modellen till samma storlek som iPhone Pro Max (6,7″). Bra där. Det är inte bara proffs som ska ha stora mobiler, speciellt inte när Max-modellen lätt blir orimligt dyr om man bara vill komma åt skärmen som jag vill.
-Jag hoppas detta blir standard i fortsättningen över hela Apples produktkatalog. Att en mindre kraftfull iPad än just iPad Pro kan bli större samt att MacBook Air får en 15″ storebror. Men det är ett annat inlägg känner jag.

Med samma design, näst intill samma processor (5 kärnor grafik istället för 4) samt en uppdaterad kamera så ger Apple oss precis lagom mycket – eller lite – för att på gränsen rättfärdiga en uppdatering. Ska du köpa en ny mobil i år får du en bra och kraftfull sådan. Vill du ha det senaste kommer steget från fjolårets eller året innan inte vara superstort. Du kommer betala drygt 2000 kronor mer för nästan samma mobil på grund av valutakursen, så det är ingen vidare bra deal att uppgradera i år om du inte måste.

Samma gällde tyvärr också Apple Watch.
Redan i fjol var de tekniska nyheterna i klockan väldigt små. Större skärm, absolut. Samt sensor för syrenivån i blodet (Covid-tidsåldern) Men förutom det känns det som både klockan och den vanliga mobilen utvecklats så mycket som de kan.
Nyheten i år var möjligheterna att känna av temperaturförändringar i kroppen när du har ägglossning, samt att klockan (och mobilen) kan känna av en bilkrasch. Ja, det var typ det. Resten var optimeringar i mjukvaran, som att stänga av funktioner för längre batteritid. Annars var batteriet samma.

Personligen har jag en Apple Watch 4. Den funkar grymt för det jag har den tid – kollar notiser, samt träning. Det enda jag saknar är att skärmen alltid är på. Något som kom med Apple Watch 6, så tekniskt skulle jag kunna köpa en sådan, eller en 7:a på utförsäljning nu när de nya modellerna kommer. Men det finns inget i den nya modellen som direkt tilltalar mig.

Det är lite här som jag tycker Apples stora problem är just nu. De har tagit tekniken så långt att det i sig inte finns en anledning att uppgradera deras produkter förutom när de går sönder eller operativsystemet inte längre stödjer dem. Det finns liksom inget nytt att leverera.
Med det sagt så betyder det inte att Apple börjar bli ointressanta. Det de gör, det gör de bra. Men utvecklingen mellan uppgraderingarna är så små år för år att det inte ens är värt att sitta igenom deras presentationer.
Vi räknar med lite bättre prestanda, lite bättre batteri och lite bättre kamera inför varje ny lansering. Resten är mjukvara som vi ändå får via nya WatchOS eller iOS. (Och ska vi vara ärliga så har batteriet på Apple Watch inte rört sig en meter sedan starten och dess 18 timmar).

Jag kan inte låta bli att tycka att Apple borde smeta ut sina produkter över 24 månader istället för 12. Månad 1 för iPhone, månad 8 för Apple Watch och månad 16 för iPhone Pro och sedan ny iPhone igen månad 24 osv. Det gör förhoppningsvis att teknikutvecklingen under dessa månader gör produkterna mer intressanta när de väl kommer, samt att de har släpp lite mer regelbundet. Däremellan kommer ju nya Mac-datorer samt iPads och hörlurar.

Det som gav lite wow-fakor i går var dock Apple Watch Ultra, som är deras extrema version av klockan för atleter. För 11.000 kronor kan jag väl inte påstår att jag är målgruppen för klockan. Som sagt, notiser och stegräknare skulle jag kunna ha en Apple Watch SE för.
Men jag var imponerad av design och tekniken som fanns i klockan. Att det kändes som de verkligen tänkt på allt som en person som är under vattnet eller långt bortom mobiltäckning behöver. Så det kommer vara en cool produkt för just extremsportutförare (och män med ålderskris). Men med det blir det också väldigt nischat som produkt.

Uppdateringen av iPhone Pro kändes spännande och visade lite vad vi kan förvänta oss i nästa års modell av den vanliga iPhone.
Främst att de satt in en kamera med 48 megapixlar, vilket gör att jag som hobbyfotograf inte kunde bli annat än lite kissig i den.
Sedan tyckte jag att Dynamic Island var lysande. Här har Apple helt enkelt utvecklat området för kameran på skärmen så den formas efter aktivitet så som musikuppspelning, identifiering samt notiser. Allt flyter in och ut från området och det ser sjukt snyggt ut. Här har Apple verkligen utvecklat och tagit en död yta av skärmen och gjort det till något helt nytt. Sedan kan jag även kasta in att skärmen alltid är på som en av funktionerna jag uppskattade med den nya mobilen.

Då jag själv har en iPhone 12 Pro Max, ser jag dock ingen anledning att uppgradera min mobil i år. Visst, kameran är absolut något som lockar, men jag fotar mest med min Olympus-kamera. Annars är prestandan på min mobil lite för bra för att ens tänka på att uppgradera. En av de främsta anledningarna till att hålla ut minst ett år till är dock ryktet (så ta det med en nypa salt) att Apple ÄNTLIGEN kommer att lämna Lightning för USB-C nästa år även på iPhone. Det gör att jag inte är sugen på att uppdatera i år för att ha en mobil som i flera år kräver en annan sladd för laddning. Då kan jag ha USB-C för mobilen, iPad, kamera och dator. Inte för att sladdar är tungt att bära, men det är sjukt smidigt att inte fundera på om man verkligen tagit med sig rätt kabel för rätt tillfälle.

Årets iPhone-event visade än en gång att det inte händer så ofantligt mycket i hårdvaran för mobiler längre. Från att göra stora tekniska steg år för år de första tio åren så skulle jag säga att från iPhone 11 och framåt är utveckligen mycket mindre. Mobilerna har blivit såpass mogna numera att det inte är ett eller två-års cykler för att uppgradera som många körde med i början – inklusive mig själv. Nu är det mer tre, fyra ja kanske fem år. När man väl uppgraderar får man en sjukt bra mobil, absolut. Men jag tror personligen inte att uppgraderingarna är värda att göras varje år över hela uppsättningen. Utan Apple borde istället göra mer som med iPad och deras datorer där de uppdaterar löpande fast någon av modellerna åt gången, så cykeln blir cirka 24 månader för varje produkt. På det viset har de alltid en relativt ny produkt ute, men också en mer utvecklad produkt.

Jag älskar foton.
Jag älskat att ta foton och se på foton. Det är den konstform som tilltalar mig mest. Fotokonst.

Samtidigt tycker jag det är svårt att hitta fotoinspiration och en plattform som funkar att både upptäcka bra fotografer och själv lägga upp mina egna foton. Det finns många appar och plattformar för bilder, men alla har minst lika många nackdelar som de har fördelar skulle jag säga. Vilket gör att man tillslut tröttnar på dem.

De plattformar jag mest använt är Instagram, Flickr och YouPic. Men jag har även testat GuruShot och 500px om än i kortare period. Jag var som sagt inte supernöjd med någon när det väl gått ett tag. Det slutade med att jag i valde denna blogg som lösning för mina egna foton.
Tänkte att jag skulle berätta varför jag landade i det valet i detta inlägg.

Om vi börjar med Instagram, så är det stället där alla är. Det finns nog ingen fotograf eller fotointresserad person som inte är där. Problemet är att Instagram inte är superintresserade av att ha dessa fotografer och fotointresserade personer där. Det som en gång var en kreativ app för foton, är numera ett socialt mediauniversum, helt styrt av algoritmer. En plattform där man vill vara alla populära sociala mediaplattformar i en och samma app. Något som gör att de istället för att bli bra på något, blir dålig på allt.
Fokus för Instagram idag är mer att försöka ta idéer från andra appar för att ta deras kunder. Att bli Tiktok eller BeReal. Problemet är att Tiktok är den bästa Tiktok-appen och BeReal är den bästa BeReal-appen. De som har dem vill vara där för att de just inte är Instagram. De som är på Instagram vill vara där för att det inte är Tiktok. De har i grunden helt olika appar och bör så vara.

När Instagram valde att försöka kopiera andra appar istället för att utveckla sin egna, så försvann intresset för oss som gillar foton att vara där. När mitt flöde blir dåliga rekommendationen som man måste pausa var 30:e dag, eller när det är mer korta filmsnuttar i flödet än snygga foton. Ja, då är det inte den app jag – eller många andra fotointresserade – skaffade. Lägg sedan till all jävla spam som är på plattformen. Där man får 10 spamkommentarer på två minuter om man har en viss hashtag, eller man blir kontaktad av massa suspekta konton för att sälja in sex, bitcoins eller annat. Att Instagram är mer kåta på att ha användare som lätt kan bli medlemmar, än att vara en säker plats för de som faktiskt använder plattformen är för mig en stor gåta. Det kan inte vara omöjligt att få bort all den spam som finns på plattformen. Att sätta en högre tröskel för att bli medlem hade tillexempel löst en hel del problem.

När man sedan märker att spridningen på de foton man tar och engagemanget från de som följer en är lika med noll, så är det lite som att ropa in i ett vakuum. Man lägger mest bara upp bilder som ingen ser. Instagram själva tycker ju att ens följare ska se vertikala videor eller andra föreslagna bilder från användare de inte följer. Då är det inte superintressant att lägga upp bilderna där. Då kände jag att om jag ändå inte blir sedd på plattformen, så kan jag lika gärna ha mina bilder på egen plattform, där jag själv har kontrollen över dem. Även om jag säkert blir sedd ännu mindre här, så vet jag att de som kommer hit ser för att de vill se. Inte för att de blir matade med bilder de inte vill se eller blir överösta med spamkommentarer.

Jag testade Flickr under några år.
Det var en helt okej plattform. Tekniskt och funktionsmässigt så var den ganska dålig och tråkig dock. Sedan kändes det som det inte var några där. Efter att ha blivit utkonkurrerade av Instagram så blev Flickr lite som en spökstad. För mig är det en plattform jag glömmer bort att jag har. Jag skrollar igenom flödet lite då och då, om jag kommer ihåg att göra det. Men jag är själv inte längre aktiv med att lägga upp foton där. Så även min profil där blev till en spökstad. Det börjar i och för sig bubbla om att fotografer som tröttnat på Instagram letat sig tillbaka dit. Kanske blir det åter igen plattformen för fotografer och fotointresserade under 20-talet?

En plattform som jag gillade väldigt mycket i början var YouPic.
Bra sida att lägga upp bilder på och ett roligt sätt att interagera mellan fotografer. Man kan kommentera och ge stjärnor till andra foton. Det blev lite av ett spel. Ju mer man interagerade med andra, ju mer poäng fick man. Foto-gameification, typ.
Det resulterade i ett av mina två stora problem med plattformen.

Var man en medioker fotograf, så kunde man få massa poäng genom att interagera med andra och gilla samt kommentera deras bilder. Oftast kommenterade och gillade de man själv kommenterade tillbaka och vips kunde en suddig mobilbild tagen i en hall bli orimligt mycket gillad. Så när jag gick igenom de ”bästa” fotograferna så var det mest skärpbilder de hade tagit. Det var mer de bilder folk slentriangillade som gjorde att dessa fotografer kom högt, än de som faktiskt objektivt var duktiga fotografer.
Nu säger jag inte att jag borde vara högt på de där listorna. Så duktig är jag inte. Men när de som var där var glada medelmåttor så kändes det inte längre som det var plattformen för inspiration. Då var det mer spelet som styrde vilka som var bra.

Det andra problemet med sidan var att de inte censurerade mindre smickrande bilder.
Jag är helt för att YouPic låter folk lägga upp nakenbilder. Moralpaniken som de amerikanska sociala mediebolagen har för att inte stötta sig med hittepå-religösa är minst sagt pinsam.
Men det är stor skillnad på att lägga upp en sensuell eller förförisk bild mot ren porr där tävlingen är att visa så mycket blygdläppar som möjligt. Att folk sedan inte klarade av att flagga sina bilder med naket innehåll (vilket hade gjort bilderna svarta tills man klickade på dem) gjorde att jag inte ville använda appen på bussen tillexempel. För helt plötligt kunde det komma en helnaken kvinna i flödet och man kände sig mer som en porrsurfare än fotointresserad. Det gjorde att appen som sådan blev ganska begränsad att använda mer än hemma.

Just detta med alla nakenbilder var något som fick mig att få en viss äckelkänsla mot många fotografer på plattformen. Det kändes som allt för många inom yrket är gubbslem rent ut sagt. De verkade inte direkt intresserade av att skapa en sensuell bild av en person. Utan de skulle till varje pris ta bild av en naken kvinna, hur onödigt det än var. Det var så många bilder av helnaken kvinna i skog, på en väg eller i en säng. Rakt framifrån utan att det på något sätt tillför något till bilden mer än att kvinnan var naken. Det kändes mest olustigt. Det enda jag tänkte på var att gubben som tagit bilden säkert gjort närmanden medan fotot togs. För det var som sagt bara nakenheten som var det viktiga. Inte hur man tog bilden. Ingen tanke på ljuset eller något annan. Mest äckligt faktiskt.

Dessa två saker växte fram som ett problem för mig på YouPic. Att det mest var ett spel och att det var för många fula gubbar där som bara ville fotografera en naken kvinna. Utan finess och utan respekt för kvinnan.
Sakta men säkert förvandlades även denna plattform till något jag mer konsumerade bilder på, än laddade upp till.

Nu är jag som sagt här. På egen domän i klassisk bloggstil istället för på ett socialt media eller community.
Att slippa spam från porrkonton eller ”promote it on”-kommentarer och numera ha full kontroll över mina foton känns ändå bättre än att ha 1000-tals följare som ändå inte ser det man gör. Visst, man hamnar inte i någons flöde. Men jag tror detta är bästa sättet att få ha kvar ens kreativitet och inte störa sig på plattformar som inte känns helt perfekta. Sedan är det bättre att kunna visa upp ens egna foton på egen hemsida, än via ett socialt media. Då blir detta 100% jag, och inte ”min del av Flickr/Instagram/Vad-som-helst”.

Jag kommer säkert använda ett community för mina bilder längre fram. För det är ändå roligt att ha ens bilder och ens inspiration på ett ställe. Men just nu trivs jag bra här. Det ena utesluter inte det andra dock. Så har du ett förslag på en bra plattform för foton, som är inspirerade, roligt och med fokus på bilderna så är jag öppen för förslag.

I Västra Götaland finns ett företag som heter Västtrafik AB. Det är det företag som under regionen har ansvar för kollektivtrafiken. Kanske ett av de mer utskällda företag vi har i regionen för att vara ärlig. Men det är inte jättekonstigt kanske. Västtrafik är mästare på att inte lyssna på sina kunder. Eller kanske mer, de tror att du lyssnar men fattar uppenbarligen inte vad folk säger. Något annat sätt att se det på finns inte. Speciellt inte nu när de ska lansera Flexbiljetten. En biljett ingen kan vara direkt nöjd med.

När du ska resa med Västtrafik idag köper du antingen periodkort, dygnsbiljett eller lösa kuponger. Vid lösa kuponger får man idag i deras biljettapp en återbäring efter 4 köpta biljetter inom en sjudagarsperiod på 20% av summan av de fyra biljetterna. Fyra biljetter a 34 kr ger 28 kronor tillbaka. Åker du inom Göteborg betyder det att du betalar sex kronor för den femte biljetten. Ett system som är både bra och dåligt skulle jag säga. Helst skulle man ju haft ett pris på 28 kronor per biljett rakt av. För det är alltid bättre att folk känner att de har råd att betala än att de inte gör det. Men visst, att ha en bonus för den som åker mer sällan men ändå regelbundet är bra. Så i sig inget att klaga på.

Enligt Västtrafik har de nu lyssnat på folk som vill ha ett smidigt sätt att resa regelbundet men inte lika ofta och då tagit fram Flexbiljetten istället för återbäringen. En biljett för 620 kronor för en zoon, som då är lika med 10 dygnsbiljetter, som man ska förbruka inom 30 dagar.
Priset för en 30 dagarsbiljett är 795 kronor, alltså bara 175 kronor mer.

-Men du får ju resa hur mycket du vill under ett helt dygn och ett dygnskort kostar 110 kronor, tänker säkert någon käck kommunikatör på Västtrafik.
Fast de flesta reser tur och retur när de använder Västtrafik, och gör oftast inte fler resor på samma dygn. Man åker till jobbet och hem igen. Eller man åker ett ärende och hem igen. (Hinner du med ärendet inom 90 minuter åker du till och med fram och tillbaka på samma biljett). För dessa resor är priset för två enkelbiljetter 68 kr.

Resultatet är att man ska låna ut 620 kronor till Västtrafik för att spara 9% på enkelbiljettspriset under en månad (mot dagens 20%). Det värsta är att om du bara hinner resa med dem åtta dagar under en månad, så fryser de två kvarvarande dagarna inne då de valt att sätta en tidsgräns på 30 dagar på Flexbiljetten.
Snacka om irriterade kunder när det visar sig att de lånat ut pengar med usel ränta och sedan även blir bestulna av resorna de inte hunnit använda…
På toppen av det hela. Om du reser mer än 12 dagar i månaden. Antingen med enkelbiljetter (2 per dag) eller flexbiljett + fyra enkelbiljetter, så blir det billigare med månadskortet. Med det har man ett relativt smalt fönster som gör att just Flexbiljetten blir lönsam, och den lönsamheten kan snabbt ätas upp om man inte hinner förbruka sina resor inom 30-dagarsperioden.

Själv tror jag att folk är villiga att förskottsbetala för att åka med Västtrafik om det är lönsamt och smidigt. Men då ska det just vara lönsamt och smidigt.

20 singelresor (10 t.o.r) med Västtrafik kostar idag 680 kronor. 20% på det är 544 kronor, som vi kan avrunda upp till 550. Det hade varit ett mer logiskt val i min värld.
Då får Västtrafik en klumpsumma från kunderna istället för lösa biljetter och de ger ett mervärde tillbaka. Det ska liksom inte finnas någon risk att kunden inte ska känna att de får valuta för pengarna eller att de får sina förköpta resor innebrända. Västtrafik är inget gym där man hoppas kunden besöker dem så lite som möjligt. Västtrafik är en tjänst för invånarna i regionen som till stor del finansieras av skattepengar och bör agera efter den inställningen.