Kategori: Platser

När jag och Daniel var i Skåne senast tog hans föräldrar med oss till Helsingör tillsammans med Daniels kompis Emma. Vi tog helt enkelt tåget upp till Helsingborg för att åka över sundet. Det är ju alltid trevligt att komma utomlands, även om Helsingör kanske inte är världens mest spännande ställe på jorden. Väldigt turistiskt och tydligt att de mest existerar för att få svenskarna att öppna plånboken. Men ändå trevligt att bara komma bort lite, äta gott och se nya gator och människor.

Som vanligt kunde jag ta lite bilder på vägen. Inga superspännande bilder måste jag medge. Mest från ett par kyrkor. Men ändå trevlig att ta lite kort och sedan sitta och redigera.

Ett par vänner har köpt hus i Lysekil. De ska inte bo där på heltid. Men planen är att vara där så ofta den kan och hinner med.

Jag som gammal Bohuslänning tycker ju detta är magiskt. Älskar att vara uppe i Bohuslän och just Lysekil har jag en stark koppling till. Min mor kommer från Lysekil. Jag är själv född på Lysekils BB. Jag har gått på Gullmarsgymnasiet i staden och fick mitt körkort där. Så många minnen och händelser i den staden.

Mina vänner fick ta över huset i Lysekil lagom till Midsommar. Så det var den helgen vi kunde besöka dem och få uppleva en äkta Midsommar på västkusten.
Det blev en helg med strålande solsken, god mat och veteranbilskaravan genom staden. Underbart att vara tillbaka i Lysekil. För visst saknar man Bohuslän lite då och då.

När jag och Daniel är i en stad går vi. Vi går från hotellet till restaurangen, museet, butikerna. Vi går gata upp och gata ner. Vi går och går. En dag i en storstad ger oss nästan alltid 20.000 till 30.000 steg i våra Apple Watches. Så vi är definitivt värda ett par glas vin eller två efter en dag ute.

När vi var i Stockholm senast traskade vi från hotellet vid centralen till Djurgården. Vi gick nästan runt hela ön innan vi fick ta och gå tillbaka till hotellet för att byta om till konserten med Pet Shop Boys på kvällen.

Här är några foton från den promenaden.

En solig och frisk vårdag tog vi en långpromenad runt Stångehuvud i Lysekil. Från norra hamnen till den södra.

Detta var några av de bilder som jag tog under promenaden med min Olympus-kamera.

I helgen var jag och Daniel på Gotland för en liten mini-semester. Tillsammans med Daniels vän Mirella kunde vi uppleva öns många sevärdheter vilket jag tänker berätta (och visa) mer om i ett kommande inlägg. För i detta vill jag bara lyfta fram vårt besök på Långmyre Vineri nere på den södra delen av ön.

Långmyre Vineri är en vingård som ägs av paret Emma Serner och Andrea Guerra. Deras tagline på hemsidan är ”där italiensk kunskap möter svensk medvetenhet” och det är verkligen en bra slogan.
Andrea är från Italien och hans far är vinodlare. Emma är ursprungligen från Stockholm och tillsammans har de flyttat till Gotland där svensk kunskap om hållbarhet mixas tillsammans med klassisk vinproduktion. En kombination som jag personligen tror kommer skapa viktiga synergier för denna annars så traditionsbundna konst.

Jag tänker inte gå in för djupt i detaljer kring vinerna och vingården här. Det kommer min sambo att göra i sin eminenta vinblogg Livet på en Ranka.
Det jag dock tyckte var spännande var att druvorna i sig inte behöver så mycket hetta som jag trodde. Brukar ju skämtsamt säga att enda fördelen med klimatförändringarna är att Sverige blivit ett vinland. Men uppenbarligen är det främst soltimmar (tillsammans med lite regn ibland) som är avgörande för en vettig produktion och skörd. Med det är Gotlands många soltimmar en viktig förutsättning för en vingård.

Vårt besök på Långmyre Vineri inledes först på själva vinodlingen. Här berättade Emma om odlingen och alla dess utmaningar i form av väder, skadedjur och mål att driva en Krav-certifierad gård.
Efter besöket åkte vi till själva vineriet som låg Burgsvik. Där välkomnade Andrea oss och berättade om själva processen att ta fram vinet, samt det viktigaste av allt, att vi fick smaka på vinet.

Ett rosé och ett vitt har det hunnit bli av gårdens första skörd som vi fick testa medan vi var där. Det första röda vinet kommer lite längre fram till hösten, så det fick vi vänta med.
Nästa skörd görs i September, så till våren ska vi beställa några flaskor vitt och rosé för att än en gång uppleva svenskt kvalitetsvin.
Gemensam nämnare för de båda vinerna var att de var friska och fruktiga. Rosén drog lite åt tutti-frutti med bäriga toner, lite citrus, och mineral. Det vita kändes som en korsning mellan en fruktig riesling samt en sauvignon blanc.

Om du har vägarna förbi kan jag varmt rekommendera ett besök och visning på vingården. Väldigt inspirerande och en perfekt upplevelse för den som uppskattar vin i allmänhet. Här nedan hittar du i alla fall en knippe foton från vårt besök på gården.

Jag föddes på BB i Lysekil. Min mamma kommer från den lilla staden mitt på kusten i Bohuslän. Det har gjort att jag varit väldigt mycket i Lysekil. Inte bara när jag var liten för att hälsa på mormor och morfar, utan även under de tre år jag gick samhällskunskapslinjen på Gullmarsgymnasiet. Så det är definitivt en stad som betytt mycket för mig under min uppväxt.

Samtidigt är Lysekil lite av en mellanstad skulle man kunna säga. Det är en stad som lever upp under sommaren och som är ganska tråkig och grå under vintern. Även om det ändå finns ett utbud i staden har min bild av Lysekil de senaste snart tre decennierna varit att det är en ganska ointressant stad. Både att besöka och leva i.

Men nu besökte jag Lysekil för första gången på många, många år. Tror sist gång var när min mormor gick bort i slutet av 00-talet och med det försvann liksom anledningen att åka dit.
Det slog mig hur mycket de uppgraderat staden ändå. Inte bara för Havets Hus, eller att det var en stad som just nu under sommaren pulserade med sommargäster och turister. Det var en stad som hade fått lite nytt liv. Som fått lite framtidstro.

Hela norra kajen var uppbygd med restauranger och lyxiga lägenheter. En strandpromenad som tog oss från södra hamnen till norra kajen och vidare, gjorde att det blev ett naturligt gång-flöde i staden.
Till och med det annars så nergångna Kungstorget kändes lite fräschare och butikerna hade inte alla klappat igen som de gjort i Uddevallas innerstad. Det kändes som staden vill leva och vara relevant, även bortom de åtta veckor som folk turistar i staden.

Jag och Daniel parkerade utmed kajen vid Rosvikstorg och promenerade runt staden. Utmed Badhusgatan förbi Havets Hus. Mellan Pinneviksbadet och Gullmarsvallen för att sedan gå runt Stångehuvuds naturreservat. Nere vid norra kajen såg jag att min gamla skola hade flyttats dit. Först trodde jag att det bara var en del av gymnasiet, men när vi senare kom upp till Gullmarsgymnasiet var det mer grundskola över det hela.
Promenaden runt staden avslutades utmed norra kajen där restauranger och lägenheter samlats för att stå emot höststormarna och sommarens solnedgångar. Kändes som de verkligen fått till området riktigt fint med en bred brygga som löpte utmed vattnet.

Från gamla Gyllmarsgymnasiet gick jag och Daniel ner till Kungstorget för att köpa en glass samt titta till mormor och morfars gamla hus utmed Drottninggatan. Glassen från Lejonet & Björnen fick avsluta vårt besök inne i Lysekil för denna gång.

Innan vi lämnade Lysekil hälsade vi även på vid mormor och morfars grav som vi hittade efter mycket letande. Intill kyrkogården hittade vi även vinodlingen Chateaux Luna. Tänk att det ändå går att odla vin så långt norröver. Kan tänka mig att området vid Gullmarsfjorden är bra för just den typen av odling. Får definitivt testa deras vin någon gång.

På vägen hem pratade vi om att det faktiskt hade varit ett intressant ställe att flytta till. Lysekil. Den gamla tråkiga staden, som numera kändes mer spännande än någonsin. En stad med potential, skulle man kunna säga. Det är väl så. Man behöver lite distans till saker för att uppskatta dem mer. Just nu uppskattar jag Lysekil väldigt mycket.

Under midsommar åkte jag ner till svärföräldrarna i Skåne. Daniel var redan där, men i och med att jag skulle jobba på midsommar-morgonen på ICA så fick jag åka ner till Dalby direkt efter jobbet. -Började klockan 5, så lägg in valfritt antal utropstecken efter det…

På söndagen gjorde vi en utflykt ner till Ales Stenar nere vid Kåseberga. Ett stenmonument med si sådär 1500 år på nacken och består av 59 stora stenbumlingar som lades dit utan att vi riktigt vet varför. Skeppssättningen är ungefär 67 meter lång och 19 meter bred och är Sveriges största bevarade. Så definitivt värt ett besök om du befinner dig i de södra delarna av Skåne. Om inget så är utsikten från höjden magnifik och om inget av historian bakom är intressant så finns mat och glass i hamnen nedanför området.

På vägen hem åkte vi även förbi Kulturens Östarp där vi fick se den gamla väderkvarnen och gården från 1800-talet. Väldigt fint och även detta ett område som andades mycket historia.

Som vanligt var kameran med och här kan du se en knippe bilder från resan.

I somras var jag på Knippa där en vän har ett sommarställe. Det blev en dag av sill och grill som sig bör när man är ute i skärgården, samt såklart årets första dopp i havet. Jo, jag är lite av en badkruka. Eller kanske inte riktigt en badkruka, för jag uppskattar att bada. Men jag gör det sällan. Skönt var det i alla fall.

Bilderna här får bli ett litet minne av dagen, samt ett bevis på att det faktiskt kan vara sommaridylliska dagar även nuförtiden. Mys, etc,