Kategori: Tankar

Kön från förr
Olympus OM-D E-M5 III + M.Zuiko 12-45mm f/4 PRO
Pizzaplatå
iPhone 12 Pro Max

Tredje gången gillt. Efter två försök där kön ringlade sig 120 minuter för att få mat, kunde vi tillslut testa Göteborgsfamiljens nyöppnade pizzeria i Majorna i veckan. Välkomna till Moreno Pizza.

Lokalen är ju ändå fantastisk. Det är den gamla biografen Kaparen som efter ha varit post och Lidl, numera blivit trendig pizzeria med takterass. Väggstuckaturen från förr är polerad. Scenen för bioduken har blivit till toaletter och allt är uppbyggt i olika etage ner mot den plats där bioduken en gång var. Snyggt.

Men det är mycket med Moreno som inte är lika fantastiskt måste jag säga.
Ljudvolymen i lokalen är olidlig. Allt studsar och man hör knappt vad personen intill sig säger. Någon form av ljuddämpare vore på sin plats, för sorlet blir öronbedövande ganska snabbt.

Maten är bra, som i en trea. Jag valde deras salami-pizza. Bra råvaror och smak. Inget som i sig stack ut och för priset på pizzan kan du lika gärna köpa en minst lika bra och mer mättande på din lokala pizzeria. -Jag var faktiskt ganska hungrig efteråt, vilket är ovanligt efter att ha ätit en pizza.
Deras tiramisu var dock att dö för. Härligt fuktig, perfekt mockasmak och en hint av apelsin. Desserten var absolut prisvärd skulle jag säga och skulle jag återvända till Moreno så kommer jag äta innan och avnjuta efterrätten där.

Ska man sammanfatta Moreno, är det lite av en lokal pizzeria på crack. Det är bra pizzor, men inget som sticker ut. Det är stort, ljudligt och barnvänligt. Som ett Vapiano, minus det tyska. Märket på vinglaset som säger ”hit men inte längre fyller du upp” signalerar att restaurangen enbart är gjord för att omsätta pengar. Inte erbjuda det där extra som jag tycker behövs idag för att stå ut.
Det är en plats som är väldesignad, men som inte riktigt engagerar sig för att ge kunden den där matupplevelsen priset och lokalen förtjänar. Instagramvänliga pizza-platåer tar en bara så långt, skulle jag säga.

I Västra Götaland finns ett företag som heter Västtrafik AB. Det är det företag som under regionen har ansvar för kollektivtrafiken. Kanske ett av de mer utskällda företag vi har i regionen för att vara ärlig. Men det är inte jättekonstigt kanske. Västtrafik är mästare på att inte lyssna på sina kunder. Eller kanske mer, de tror att du lyssnar men fattar uppenbarligen inte vad folk säger. Något annat sätt att se det på finns inte. Speciellt inte nu när de ska lansera Flexbiljetten. En biljett ingen kan vara direkt nöjd med.

När du ska resa med Västtrafik idag köper du antingen periodkort, dygnsbiljett eller lösa kuponger. Vid lösa kuponger får man idag i deras biljettapp en återbäring efter 4 köpta biljetter inom en sjudagarsperiod på 20% av summan av de fyra biljetterna. Fyra biljetter a 34 kr ger 28 kronor tillbaka. Åker du inom Göteborg betyder det att du betalar sex kronor för den femte biljetten. Ett system som är både bra och dåligt skulle jag säga. Helst skulle man ju haft ett pris på 28 kronor per biljett rakt av. För det är alltid bättre att folk känner att de har råd att betala än att de inte gör det. Men visst, att ha en bonus för den som åker mer sällan men ändå regelbundet är bra. Så i sig inget att klaga på.

Enligt Västtrafik har de nu lyssnat på folk som vill ha ett smidigt sätt att resa regelbundet men inte lika ofta och då tagit fram Flexbiljetten istället för återbäringen. En biljett för 620 kronor för en zoon, som då är lika med 10 dygnsbiljetter, som man ska förbruka inom 30 dagar.
Priset för en 30 dagarsbiljett är 795 kronor, alltså bara 175 kronor mer.

-Men du får ju resa hur mycket du vill under ett helt dygn och ett dygnskort kostar 110 kronor, tänker säkert någon käck kommunikatör på Västtrafik.
Fast de flesta reser tur och retur när de använder Västtrafik, och gör oftast inte fler resor på samma dygn. Man åker till jobbet och hem igen. Eller man åker ett ärende och hem igen. (Hinner du med ärendet inom 90 minuter åker du till och med fram och tillbaka på samma biljett). För dessa resor är priset för två enkelbiljetter 68 kr.

Resultatet är att man ska låna ut 620 kronor till Västtrafik för att spara 9% på enkelbiljettspriset under en månad (mot dagens 20%). Det värsta är att om du bara hinner resa med dem åtta dagar under en månad, så fryser de två kvarvarande dagarna inne då de valt att sätta en tidsgräns på 30 dagar på Flexbiljetten.
Snacka om irriterade kunder när det visar sig att de lånat ut pengar med usel ränta och sedan även blir bestulna av resorna de inte hunnit använda…
På toppen av det hela. Om du reser mer än 12 dagar i månaden. Antingen med enkelbiljetter (2 per dag) eller flexbiljett + fyra enkelbiljetter, så blir det billigare med månadskortet. Med det har man ett relativt smalt fönster som gör att just Flexbiljetten blir lönsam, och den lönsamheten kan snabbt ätas upp om man inte hinner förbruka sina resor inom 30-dagarsperioden.

Själv tror jag att folk är villiga att förskottsbetala för att åka med Västtrafik om det är lönsamt och smidigt. Men då ska det just vara lönsamt och smidigt.

20 singelresor (10 t.o.r) med Västtrafik kostar idag 680 kronor. 20% på det är 544 kronor, som vi kan avrunda upp till 550. Det hade varit ett mer logiskt val i min värld.
Då får Västtrafik en klumpsumma från kunderna istället för lösa biljetter och de ger ett mervärde tillbaka. Det ska liksom inte finnas någon risk att kunden inte ska känna att de får valuta för pengarna eller att de får sina förköpta resor innebrända. Västtrafik är inget gym där man hoppas kunden besöker dem så lite som möjligt. Västtrafik är en tjänst för invånarna i regionen som till stor del finansieras av skattepengar och bör agera efter den inställningen.

Då var det dags igen.
Apple höll sin årliga iPhone-presentation och med det lanserade de inte bara iPhone 13-serien, utan även en ny Apple Watch samt iPad och iPad mini.
Som vanligt var det ett snyggt presenterat och regisserat event. Lite som den glansiga broschyrerna man förr kunde få om en produkt i butiken. Du vet, de som skvallrade lite väl mycket om att priset på varan skulle kunna sänkas med si sådär några hundra- eller tusenlappar om man nu inte valde att lägga så mycket pengar på glansiga broschyrer.
För detta var helt klart Apples mest glansiga broschyr-presentation någonsin.

För varje år sedan 2007 har iPhone blivit bättre. De första åren mer tydliga och stora tekniska kliv, och nu på senare år skulle jag säga att det är via iOS som mobilerna blir bättre. För det finns liksom inte så mycket mer hårdvarumässigt att göra om vi ska vara helt ärliga.
Varje år får vi lite bättre processor som gör att batteritiden varar lite längre. Kanske till och med ett något mer effektivare batteri. Bättre kamera och någon form av uppgraderad skärm.

I år gick över häften av presentationen av de nya iPhone-modellerna att just berätta om kameran. Samtidigt så var det ingen enorm uppgradering från fjolårets modell. Lite bättre komponenter och mörkerseende, men inom marginalen för vad vi förväntat oss. Den största förändringen låg i videofunktionerna och det var mer mjukvara än hårdvara.
Största fysiskt märkbara skillnaden mellan årets Pro-modell och tidigare modeller var ProMotion med upp till 120 Hz skärmuppdatering. Det är något många väntat på sedan iPad Pro fick detta 2018, och något som mer eller mindre funnits i de flesta andra mobiler i samma segment de senaste åren.
En välkommen uppdatering, om än en något sen och även förväntad sådan.

Det är väl egentligen det som blivit Apples och även hela teknikvärldens största problem i dag. De är så rädda att tappa något till konkurrenserna att de hellre lanserar något som är halvdant eller till och med halvfärdigt än att inte lansera något alls.
Tittar vi på Apple Watch Series 7 är det än mer tydligt att det viktiga var att släppa något än att släppa något bra.
Klockan bjöd på samma innehåll som i fjol. Samma processor. Samma batteritid. Samma mätning av syre i blod och EKG. Lite större skärm. Bättre operativsystem (som alla modeller får) och något snabbare laddning.
Fysiskt var alltså enbart skärmen som uppgraderades. Inget annat rördes.

Någonstans finns det en anledning till att Apple håller kvar vid den numera halvdöda Apple Watch 3 som det billiga alternativet. För hade de gått upp till 4:e generationen istället hade det lett till att folk fått en ”för bra” modell som troligen kannibaliserat på årets modell.
Samma gäller med mobilerna. De senaste generationerna av iPhone håller otroligt hög klass. Skulle du köpa en iPhone X från 2017 idag hade du haft stor nytta av den i många år från idag. För steget mellan iPhone X och iPhone 13 är betydande, men inte kilometerlångt.

Det för mig till min andra stora tanke om gårdagens event.
Om Apple nu vill gå i främsta ledet i form av att vara ett miljömedvetet alternativ inom teknikbolagen, så borde de även se över cyklerna på sina produkter.
För lika mycket som Apple vill verka miljömedvetna när de tar bort laddaren och hörlurarna från deras produkter (även om vi alla vet att det i första hand handlar om att spara några ören på sista raden), så borde de istället fokusera på det som verkligen betyder något för miljön: överkonsumtionen.

Självklart vill Apple sälja varor. Det är lite grunden i dem som företag. Men deras (eller någons) produkter gör inte direkt stora tekniska kliv på ett år. Inte på två år heller. Det är mer var tredje eller fjärde år som produkterna utvecklats ordentligt för att faktiskt få oss att se den där wow-faktorn och som gör det vettigt att uppgradera. (Kolla bara på iPad Pro vars modell från 2018 fortfarande gör det omöjligt för mig att köpa en ny. Den är helt enkelt för bra på alla plan för att jag ska behöva uppgradera den).

Då hade det varit bättre att på nästa presentation säga att vi från och med nu kommer lansera en ny modell var 18:e eller 24 månad istället för var 12:e.
Både för den påverkan på klimatet produktionen och frakten av alla dessa varor har över världen. Men också att det helt enkelt inte finns något riktigt behov av en ny modell varje år. Årets presentation av både mobiler och klockor var ett tydligt bevis på det. Detta var bara en presentation för presentationens skull, och att ge aktieägarna något att bli lyckliga över. Men konsumenten och klimatet tjänade inget på den där ”glansiga” uppgraderingen överhuvudtaget.

Visst, ska man se ur ett företagsperspektiv så är längre cykler inget som kanske gynnar aktien. Men samtidigt så behöver man inte presentera fyra mobiler samma dag tillsammans med två iPads och en klocka.
Där skulle man tillexempel kunna uppdatera iPhone vartannat år och iPhone Pro åren emellan. Då får varje modell en cykel på två år samtidigt som företaget ändå släpper något något varje år. Här borde Apple bara säga att vi levererar en såpass långsiktig produkt att vi inte behöver uppdatera den varje år.

Med det sagt så behöver inte gemene man uppgradera sin mobil på mindre än tre, fyra år och med det så kanske man ska fokusera att släppa mer sällan än att bygga på överkonsumtionen och faktiskt tvinga konsumenten att hålla fast vid sin produkt än längre. Det kanske känns långt i teknikvärlden, men bortsett från skador på skärm och chassi, så håller just iPhone ovanligt länge i prestanda på grund av att de har bra komponenter samt att Apple regelbundet uppdaterar operativsystemet, som är det som verkligen uppdaterar mobilen varje år.

Att Apple tänker på klimatet är viktigt. De försöker hitta bra komponenter till sina produkter som gör att de håller längre över tid. Men att i ena stunden bry sig om miljön när det kommer till vissa saker så som laddare och vissa komponenter, men inte i överkonsumtion och att pressa ut produkter för sakens skull mer än något annat rimmar tyvärr illa. För är det ett företag som borde kunna gå i främsta ledet och sätta ner foten i hysterin om att uppdatera något bara för sakens skull så är det Apple. Jag slår vad om att de andra bolagen hade dragit en lättnad suck och följt efter med längre cykler på fem röda.

Vad tänker du på när du hör ordet Lottovinst?
Visst är det en drömmande känsla du får av den där miljonvinsten som är synonymt med ekonomisk oberoende och att du på måndagen kan säga upp dig från jobbet?

Problemet är att vår vision om miljonvinsten inte har så mycket med ekonomiskt oberoende att göra längre. Det är bara en dröm Svenska Spel hållit vid liv sedan 70- och 80-talet. Att en Lottovinst är det som förändrar livet.
Då, på den tiden, var det definitivt så. En miljon var ett nytt hus och en ny bil. En miljon idag är knappt kontaktinsatsen till en lägenhet i våra storstadsregioner. Visst, det är en bit på vägen och en miljon i sig är mycket pengar om man ska spara ihop till det. Men det vi får för en miljon idag är långt ifrån vad vi kunde få för 40 år sedan.

Svenska Spel försöker i och för sig att krydda spelet med att man kan vinna drömvinsten, som allokerar upp vinstpengar som helt enkelt inte delats ut. Här är vinsten istället galet stor, där vinster på 100 miljoner kanske är lite för mycket om man ska vara ärlig. Det är mer en kul PR-grej skulle jag säga, men jag personligen tror nog att Svenska Spel istället bör se över grundvinstplanen för Lotto. För idag är fyra till sex rätt ett hån och sex rätt samt ett tillägg en okej mellanvinst, medan sju rätt ibland är en vettig vinst på tre, fyra miljoner, men allt för ofta är det strax över en miljon och med det som sagt mer ett välbehövligt bidrag till att göra något nytt, än den där ekonomiska oberoendet som var en storvinst förr.

Om vi kollar på vinstplanen för Lotto ser den i runda slängar från lågt till högt ut som följande en normal lördag:

4 rätt 20 kr
5 rätt 100 kr
6 rätt 3000 kr
6 + 1 rätt 30.000 kr
7 rätt 2.000.000

Det är en ganska tråkig vinstplan överlag. Och med tanke på hur sällan folk får 7 rätt, eller hur få som ens får 6+1, så är det många miljoner som läggs på hög till den där drömvinsten.

I min värld tror jag fler vill vinna lite mer, än att ha få som vinner allt.
Då tror jag att de två lägsta vinstnivåerna borde vara ungefär samma (möjligen att 5 rätt ändå ger runt 1000 kr). Men 6 rätt borde ju vara runt 30.000 kr och 6+1 istället cirka 250.000 kr.
Vad det gäller 7 rätt så borde den med tanke på inflation och hur sällan den faktiskt faller igenom hamna runt 10 miljoner som standard och med det helt stryka drömvinsten (eller anpassa den så fördelningen mellan ordinarie vinster kan bli så som jag beskrev här ovan). För bevisligen blir det löpande ett stort överskott av vinstpengar för Svenska Spel av de vinster som inte faller igenom. Annars hade de ju inte kunnat skapa drömvinsten, miljonregnet eller andra chansen. Då är det ju bättre att låta detta enorma överskott som skulle vara vinstpengar istället till stor del läggas in i en låst vinstplan från början.

Då sju rätt oftast inte går igenom och det är ett väldigt litet antal som får 6+1 (oftast 10-20 rader av alla som spelas) så känns det ju mer lockande att spela Lotto om man ser att man ändå kan vinna en okej summa än att det är som idag; antingen är en ouppnåelig fantasisumma eller ett hån för att du en gång på åtta år fick 6 rätt och med det 3427 kronor.

I grund och botten är jag inte orolig. Men någonstans långt inne kan jag inte låta bli att vara det. Orolig för vad som skulle hända om Sverigedemokraterna på riktigt släpps in i finrummet och får vara en del i den regering som Ulf Kristersson så desperat vill ha. Jag tror att Ulf är villig att bilda vilka pakter som helt, om så med djävulen, för att få titulera sig som just statsminister. Så desperat är han.
Han är också en av anledningarna till varför jag efter att ha röstat på Moderaterna i mer eller mindre hela mitt liv, istället valde att hålla fast min röst på Centerpartiet som jag började rösta på från och med valet 2014. Han är inte personen jag hade köpt en begagnad bil av, om man säger så…
Jag tror nämligen inte att Kristersson är bra för någon mer än han själv. Jag tror heller inte att han är bra för oss homosexuella. Det är absolut detta jag är mest orolig för. För om någon hade kunnat slänga oss bögar, transpersoner och flator under bussen, så är det just Ulf Kristersson.

Men låt mig först säga att jag tror inte Ulf Kristersson är direkt homofobisk av sig. Men jag tror – eller vet – att han och de megafon-politiker som finns där ute går igång på att elda massorna. Om massorna går igång på att man skyller på invandrare, islamister, tiggare eller vad det nu må vara, så är det just det massorna får. Det blir syre till elden. Det är hatet som dessa personer lever på. Det hatet kan ta folk oanat långt.

Så när någon av dessa partiers megafoner märker att de får gehör när de säger något nervärderande om homosexuella, så kommer de fortsätta med det. De kommer elda på om bögar, flator, ickebinära och transpersoner för det ger klick, likes och engagemang. Även om Sverige kommit långt i HBTQ-frågor så är vi aldrig tillräckligt långt för att några galningar inte skulle kunna vända opinionen igen. Att sakta få med sig sin svans av gaphalsar som faktiskt håller med. Innan man vet ordet av kommer någon mätning som säger att 10% av folket har ”något emot” homosexuella. 10 kan bli 15, kan blir 25 och plötsligt tycker fler att just homosexuella inte bör ha de rättigheter de har. Varför ska de få gifta sig eller skaffa barn? De är ju alla pedofiler och sodomiter!

Att denna utveckling just nu sveper ut över främst forna Östeuropa är för mig väldigt skrämmande. -Även hatmordet av en homosexuell man i Barcelona för bara någon vecka sedan gör att varningsklockorna ringer för var världen är på väg.
Visst, vi homosexuella har inte varit högt i kurs i många kulturer och länder. Men när saker är för bra och man inte har något att klaga på så letar man fel. Eller om man vill få fokus från det som man själv som parti inte lyckats med, så är det lätt att skylla på någon annan, för att stilla massorna.
Då är just homosexuella en enkel måltavla. För någonstans finns redan tillräckligt många som hemma vid köksbordet tycker att ”de” tar för stor plats, syns för mycket och daltas med. Sedan kommer den där politikern som tycker som just den personen, som ”säger som det är”. Visst, den stora massan är emot personen som sa det just nu, men han sa ju sanningen…. Vips är den där ensamma åsikten vid köksbordet inte så ensam längre, utan det finns fler som denne. Sakta men säkert bygger man opinion mot de homosexuella och hatet, rädslan, okunnigheten bubblar upp och bög efter bög slås ned.

Som jag skrev så tror jag inte att Kristersson i sig är homofob. Men jag tror att han och den typ av politiker som han är, lätt skulle kunna sälja våra rättigheter för att få makt om det kom en massa som skrek om att vi är konstiga. -För om sanningen ska fram, så har det inte varit Moderaterna som gått i bräschen för de homosexuellas rättigheter igenom åren, snarare tvärt om…
Tyvärr tror jag att det som händer i Polen och Ungern också kan hända här. Vi kanske inte får nya lagar, men vi ska absolut inte ta våra knappt 50 år i frihet som homosexuella här i landet för givet. Denna frihet kan begränsas om en allt för stor del av folket får ett agg mot oss. Då är det lätt som politiker att skaffa billiga poäng igenom att offra en grupp som man tolererar men inte bryr sig om. Det kan börja med små steg som att ens stödparti förbjuder prideflaggan eller prideparader i vissa kommuner. När man sedan måste förhandla med dessa personer om en plats som statsminister är det allt för oftast lätt att slänga denna ”minoritet” under bussen för att få hela kungariket.
Det är just detta som gör att jag är orolig för Kristersson som statsminister. Vi homosexuella är för obetydliga om man måste välja bort något för att nå det där målet som han så desperat vill nå…

I min mening har sociala medier med åren blivit ett större och större problem för användaren.
Spamkonton, troll och hatiska kommentarer förstör i hög grad upplevelsen för oss som vill använda plattformar som något informativt, inspirerande eller hålla kontakt med vänner. Det är inte superkul att varesig besöka Instagram, Facebook eller Twitter när det finns så många på plattformen som använder den till allt annat än vad den är gjord för.
Att dessa stora bolag inte gör tillräckligt för att skydda oss användare från denna typ av konton är tydligt. För dem verkar det vara viktigare att folk använder plattformen, än att de får en bra upplevelse när de är på den.

För min del hade jag gärna sett att alla sociala nätverk använde sig av tillexempel Bank ID för att kunna logga in. Lite för att bekräfta att du är du, och allt du gör är kopplat till dig. Om du nu skickar ut 100.000 spam-inlägg eller om du skriver hatiska inlägg om meningsmotståndare kan plattformen lätt se vem som gjort det och göra de åtgärder som är lämpliga. Sköter man sig inte spärras man och du kan aldrig skapa ett nytt konto igen, för ditt personnummer är det som spärrats och just personnumret behöver du för att kunna logga in. -Nej, det är ingen mänsklig rättighet att sprida hat, attackera folk eller störa människor med spam etc. Då får man vända sig till en annan platform.

Tyvärr finns ju inte Bank ID över hela världen, så just den lösningen är inte möjlig.
Men det finns faktiskt en lösning som hade gjort de olika sociala plattformarna lite bättre. Tinder använder redan idag lösningen och den är väldigt effektiv.

Att koppla en mailadress till ett konto är sjukt lätt. Spärras den så kopplar man på en ny och fortsätter sprida spam och hat. Det är ju också mailadressen som används för att bekräfta din ”identitet”.
Om man då även lägger till ens mobilnumret till kontot som ett måste att verifiera och med det kopplat till personen, så har man helt plötsligt två saker som kan spärras.
Mailen kan man som sagt skaffa ett nytt om man vill in i leken igen. Men mobilnummer har man oftast bara ett. Spärras ens konto på grund av att man skickar spam eller bara sprider hat, så är det både just den mailen och mobilnumret som aldrig mer går att använda för att logga in igen.
Visst, personen kanske har en företagsmobil och kan köra med det numret tillsammans med en annan mail tills personen i fråga än en gång blir spärrad på grund av dum-i-huvudet, men tillslut är det nog inte så värt att fortsätta.
Är det en trollfabrik får de köpa en jävla massa kontantkort för att kunna bedriva verksamheten efter ett tag. Det kanske är värt det, jag vet inte. Men i min värld hade det varit väldigt mycket merjobb. Ny mail och nytt mobilnummer efter varje dag.

Ett system med krav på att verifiera ens mail OCH ett mobilnummer när man skapar ett konto hade varit ett litet steg i att göra internet säkrare och tryggare. Det kommer garanterat inte lösa alla spam-konton där ute. Men det skulle faktiskt hjälpa en hel del mot konton som bara sprider hat och disinformation. Efter tillräckligt många anmälningar som går att styrka med länk till just det hatiska innehåll som kontot skrivit måste plattformen agera mot kontot och spärra det. Då försvinner direkt möjligheterna att kunna logga in igen.

Självklart måste de olika plattformarna skapa en överklagningsdistans för detta, så att inte en grupp individer går ut för att spärra folk igenom att anmäla hej vilt. Men om man som sagt kan påpeka upprepade gånger av kränkningar från samma konto så ska det inte vara svårt att spärra kontot och med det låsa ut både kontots mail och mobilnummer från plattformarna.
Det hade i mitt tycke i alla fall varit ett litet och enkelt steg mot ett tryggare sociala nätverk.

För ett tag sedan skrev jag om fyra saker jag saknar med min iPad för att den ska funka som en ersättare för en dator.
När jag hittar hinder i mitt arbetsflöde brukar jag leta efter lösningar för att ta mig runt dessa hinder. Ibland går det, ibland går det inte. Men i detta fall har jag faktiskt hittat lösningar på två av dessa hinder för att kunna använda iPad som enda ”dator”.

RAW-import

Bilder i iOS och macOS har under de senaste åren inte uppdaterat sitt stöd för det RAW-format som Olympus-kameror använder. Då jag har en OM-D E-M5 III går det tyvärr inte att importera dessa RAW-filer till Bilder så de kan hanteras av iPad. (Om du fotar i JPG fungerar det dock).

Lightroom på iPad har dock stöd för nyare RAW-filer, så där funkar det att importera och redigera direkt på iPad. Men jag kör med just Bilder och känner att jag inte vill göra en flytt av alla mina bilder till en annan plattform.

På min Mac löser jag importen av RAW-filer igenom att konvertera bilderna via Adobe DNG Converter till DNG som då Bilder stödjer. Det blir ett extra steg i importen, men det går ganska snabbt och smidigt.
Nu i helgen upptäckte jag att jag även kan göra en liknande konvertering på iPad med hjälp av just Lightroom. På iPad är nämligen Lightroom gratis utan Adobes prenumerationstjänster om man bara vill redigera bilder och ha dem lokalt på iPaden.

För att konvertera RAW-filer som inte stöds av iOS gör du bara så här:

Importera bilderna från kameran / SD-kortet till Lightroom.
Markera bilderna som du vill exportera till Bilder via … > Välj > Alla foton / markera foton.
Klicka på Dela och sedan välj Exportera som…
I rullmenyn väljer du sedan formatet som du vill exportera till Bilder (JPG, TIF eller DNG).
Här väljer jag DNG och bilderna förs över till Bilder som RAW-foton.
Klart! (Glöm inte att radera de importerade bilderna i Lightroom, så de inte tar upp onödig plats på din iPad.)

Det blir som sagt ett extra steg att behöva gå via Lightroom för att importera bilderna även här. Men det gör det i alla fall möjligt att faktiskt importera de RAW-filer som Bilder i iOS inte stödjer vilket helt plötsligt gjorde det smidigt att importera och redigera bilder på iPad igen.

Podd

Jag skrev att det inte gick att koppla in två USB-mikrofoner till iPad vilket var viktigt för att spela in poddar. Det går fortfarande inte. Men det går att koppla in ett externt ljudkort via USB. Tillexempel IK Multimedia iRig Pro Duo. Därifrån kan man sedan koppla in två mikrofoner med XLR-koppling. Med det skulle det gå att använda iPad som inspelnings-studio när det kommer till poddar. Med ett externt ljudkort som hanterar två (eller fler) mikrofoner kan jag ju spela in direkt i GarageBand på iPad och sedan redigera och exportera till min podd-platform.
Jag får helt enkelt sälja mina fina USB-mikrofoner och skaffa en uppsättning med XLR-mikrofoner istället.

Med dessa två lösningar är det främst iPads hantering av externa skärmar som är kvar för att den ska bli en ersättare av en dator i min värld. Ett bättre skärmstöd kan som sagt lanseras så snart som under kommande WWDC i Juni. Sedan hade det ju inte gjort något om operativsystemet fick stöd för nya RAW-format från olika kameratillverkare och även för fler än en USB-mikrofon. Men detta var i alla fall ett par lösningar för två av de idag existerande hindren i frågan.

Jag har haft iPad sedan den släppes första gången 2010. Det är en grym skärm att konsumera saker på. Att läsa, surfa, se filmer eller YouTube.
För mig har iPad varit den där produkten som jag har i soffan, sängen eller på resan när jag inte ville ha med mig min datorn. På det viset har den varit riktigt bra.

Med åren har iPad blir mer och mer kraftfull och nu är den mer eller mindre en dator som du kan koppla på ett tangentbord till eller använda en penna på för att måla, skriva eller lättare markera saker.
Den har mer eller mindre suddat ut gränserna mellan en dator och en tablet. Något som ändå är helt otroligt för en så smidig produkt som iPad ändå är.

Genom åren har jag hört många klagat på att iPaden inte klarar av att ersätta ens dator. Där är jag väl både villig att hålla med och säga emot.

Det som gör att man kan säga emot det påståendet är att iPad inte är en dator. Enkelt. Det är som att säga att allt du kan göra på din dator ska du också kunna göra på din mobil eller kaffebryggare.
Operativsystemet på en iPad är inte skapad på samma premisser som på en dator. Så det är ingen dator.
På en dator kan du ha flera program och fönster öppna samtidigt och du kan dra saker från ditt skrivbord till ett program. Du använder datorn till de företagsprogram som du behöver inom ditt företag och du kopplar in datorn till en studio för att skapa en låt.
På din iPad fokuserar du oftast på ett program åt gången. Om det så är Safari eller redigera bilder i Lightroom eller skriva på ett dokument. Om datorn är till för att göra allt på en och samma gång, så är iPad till för att fokusera på en sak först och främst och sedan göra nästa sak. På det viset skulle jag säga att iPad är bättre för din kreativitet än vad en dator är. Här får du fokus på det du ska göra.

Själv är jag inte den som tycker att Apple MÅSTE föra över sina pro-program till iPad för att den ska bli intressant. Ärligt så tror jag de flesta pros ändå vill sitta vid en stor skärm och arbeta när de redigerar filmer, skapar 3D-modeller eller jobbar. Det är en ganska liten del av användarna som verkligen, verkligen behöver Final Cut Pro till iPad att den lilla gruppen användare kan köra programmet på en dator.
OM Apple väljer att portera programmet till iPad så är det väl mer för att ha det som tillfälligt arbete när man är ute och jobbar på fältet än när man sitter hemma och jobbar.

Men även om jag tycker iPad är en grym produkt, så är det ändå små, små saker som gör att jag inte kan dumpa min dator helt för att bara använda iPad – vilket jag gärna hade gjort.
Jag är inte den är videoredigeraren som behöver massa kraft eller musikern som behöver arbeta i 180 olika ljudspår.
Jag är en bloggare och fotoentusisast i första hand. Men vad är det då som gör att jag inte kan ta steget fullt ut?
Det är egentligen bara fyra saker som gör mitt personliga arbetsflöde svårare på en iPad.

Skärm

Jag kan leva med att man bara kan ha två Safari-fönster öppna sida vid sida på en iPad. Det funkar när jag är ute och reser.
I dagsläget blir arbetsflödet lite långsammare när jag jobbar på en iPad. Jag vill gärna ha ett par, tre fönster öppna för att kunna få överblick och jag är van att spara ner bilder på skrivbordet för att sedan dra in i inläggen.
Detta är dock saker som går att öva upp sig på. Att få ett bättre flyt i multi-tasking på iPad. Så det är jag inte orolig över.
Men det som verkligen gör att iPad haltar är att den inte kan hantera en extern skärm på ett vettigt sätt.
Kopplar du in en skärm till iPad idag så blir det en spegling i 4:3-format av iPad. Här hade det ju varit nice om arbetsytan tog upp hela skärmen så att den anpassade sig efter 27-tum istället för 13.
Det behöver inte vara så att hemskärmen på iPad ska ta upp hela den externa skärmen. Den kan fortfarande visas i 3:4 om det är meckigt att få till. Men just Safari borde agera efter skärmstorleken. Internet anpassar sig ju ändå till den skärm du har och det borde den även kunna göra på iPad via en extern skärm.
Hade detta gått hade jag gärna arbetat på just en iPad via en extern skärm hemma. För fokus blir så mycket bättre om jag bara kan ha en app uppe åt gången och att sitta 10 timmar vid en liten iPad-skärm är uteslutet.

Mikrofon

När jag spelar in poddar använder jag mig av två USB-mikrofoner (Blue Yeti X). Inte den bästa lösningen med just USB-mikrofoner ens för en dator visade det sig redan från början, men det funkar ändå på min Mac, så det är det jag har.
På en iPad kan du dock bara koppla in en mikrofon.
Här vore det ju nice om man kunde koppla in fler (via en USB-hub) för att göra iPad till den ultimata ”podd-datorn”.
Att spela in via Röstmemon eller GarageBand funkar ju fint, så då är det bara det där med att kunna ha två mikrofoner inkopplade via USBC-ingången som saknas. Det behöver inte ens vara så att man ska kunna dela upp talet på olika ljudspår. Det är inte viktigt för mig. Men jag kan bara ta upp ljudet från en av mikrofonerna. Det är där problemet ligger.
Fast du kanske har en bättre lösning än den jag har som funkar för att koppla in två mikrofoner till en iPad? Jag är villig att anpassa mig.
(Tidigare hade jag en förgrening och två myggor när jag spelade in, vilket funkade fint. Men ljudet blir så mycket bättre med riktiga mikrofoner har jag märkt, så jag vill gärna ha det från och med nu.)

Foto

Jag använder Bilder på både Mac och iPad för att hantera mina bilder. Så inga Adobe-program här inte.
Men problemet för mig just nu är att Apple inte tryckt ut stöd för de RAW-filer som de senaste Olympus-kamerorna har. Det gör att jag inte kan importera dessa direkt från kameran, utan måste konvertera dem på datorn till annat RAW-format först.
Ett enkelt stöd att få till kan tyckas. Men Apple har inte uppdaterat sitt stöd för Olympus RAW-filer sedan 2018. Så det ser inte ut att hända så mycket där.
Annars tycker jag att iPad är överlägsen datorn att redigera bilder på. Problemet är också att iPad ganska ofta gnäller på att lagringsminnet är fullt när man ska importera biler, vilket det inte är. Jag har 200 GB oanvänt lagringsminne på min iPad och ändå tycker den att 5GB är för mycket att tanka över. Inte lysande…

HTML

Sist är att HTML-delning inte är tillgängligt i de olika iOS-apparna. Detta är verkligen INGEN annan än jag som kommer att ha som problem. Så det är inget jag tror någon kommer att bry sig om. Men det är ett problem. För mig.
Det betyder att jag inte kan bädda in ljudspår från YouTube eller Apple Music i bloggen. Visst, YouTube och Spotify har stöd för URL-inbäddning i WordPress så den biten funkar. Men jag använder helst HTML för det är lite säkrare när URL-format ändras eller att en URL-från tillexempel SoundCloud inte blir lika bra anpassad efter skärmen som en HTML-kodad inbäddning.
Som sagt, det är garanterat bara jag som har problem med detta. Men det är ju min lista över det som gör MITT arbetsflöde svårare på en iPad och om Apple nu anser att iPad är en fullt duglig ersättare för en dator, så är det ju bara att göra även HTML-kodningen del av delningsknappen i iOS. Hur-svårt-kan-det-vara?

Slutsats

Det som hindrar mig från att bli helt iPad-anpassad som bloggare och känna att jag kan jobba med iPad mer än jag gör idag är som sagt iPads oförmåga att anpassa sig till en extern skärm, att jag inte kan koppla in fler mikrofoner, kamerahanteringen och inbäddning av ljud och filmspelare.
Inte den största listan direkt, men likväl en lista som gör att jag behöver släpa med mig min 16-tums MacBook Pro överallt än bara ta med mig min iPad.
Så nära men så långt borta.

Hoppas att två av dessa saker – skärmen och bildhanteringen – uppgraderas med presentationen av kommande operativsystemet under WWDC nästa månad. Ett bättre stöd för mikrofoner hade inte heller varit helt omöjligt att hoppas på, men tror begränsningarna där ligger i hårdvaran om jag ska vara ärlig.
Men två av fyra hade nog gjort att jag valt min iPad lite mer än jag gör idag.
Alltid något att önska sig från Apple-tomten.

Load More